Tre år idag sedan min kanske äldste vän och tillika kusin lämnade jordelivet. Trist som vanligt. Jag ägnar honom speciellt en tanke idag och hoppas han har det bra där han befinner sig. Kanske har han hittat Strul och ser den för femtielfte gången, vem vet? Jag hoppas det i alla fall. Vila i frid, min vän.
It’s Not the Destination so Much as the Journey