Lite surt får jag nog allt säga att det är och dessvärre så finns det ingen annan än mig själv att skylla på. Jag har sedan i tisdags varit på resande fot och har under veckans gång tagit mig via en massa stopp nästan så långt ned som det går i vårt avlånga land. Ja, jag var inte ända ned till Ystad, men nästan. Lund blev slutdestinationen på min resa söderut, men det var långt nog. Redan på måndagen innan jag reste så hade temperaturen börjat sjunka under nollan här i Östersund och när jag kikade på väderprognosen så pekade den på minusgrader och ingen nederbörd under hela veckan, vilket är idealväder för att isarna skall börja lägga på alla småsjöar och tjärnar i närområdet. Vad spelar det då för roll, frågar sig vän av ordning? Jo, mina vänner, det innebär att förutsättningarna för att kunna åka långfärdsskridskor på nämnda småsjöar och tjärnar nu i helgen inte hade kunnat vara bättre och jag laddade mer eller mindre hela min bortavistelse för att kunna skrinna ut på några centimeter genomskinlig is idag. Men tji fick jag! När jag gjorde en utrustningscheck nu på morgonen så insåg jag till min stora sorg att allt fanns på plats här i lägenheten på Frösön utom en mycket vital del; Pjäxorna till långfärdsskridskorna. Surt, sa räven, och det är lite av bekymret av att ha två olika boenden. Inser att pjäxorna som också används till turskidorna befinner sig i världsmetropolen. Vet ju med mig att jag tömde takboxen på all utrustning hemma där i våras och längdskidor, slalomskidor, turskidor och alla där till hörande pjäxor packades undan i källarförrådet för att invänta denna säsong. Trist, trist då vädret verkligen hade varit perfa för en liten skatetur…
