Att påstå att jag är som Ture Sventon, eller för den delen Bert Karlsson, vore nog att ta och sträcka på sanningen lite väl mycket. Med det sagt så är nog, kanske näst den schwarzwaldtårta som gjordes på Raivi i Hoting en gång i tiden, semlor mitt absoluta favoritbakverk. Om det skulle behövas så skulle nog min kära mor kunna intyga att jag åt direkt ohälsosamma mängder under min ungdomstid och hur till vida det är förklaringen till att jag är som jag är lämnar vi därhän för nu. Det är lite fascinerande att en torr vetebulle, lite mandelmassa och vispad grädde kan vara så gott då de var för sig inte är något speciellt direkt. Men när man kombinerar dem så blir det helt magiskt gott. Magiskt! Jag är nog lite av en traditionalist när det kommer till bakverket ifråga och föredrar helt klart den klassiska varianten framför andra, även om jag såklart smaskar i mig dem också om det bjuds. Det är ytterst oklart vilken semla i ordningen som dagens representerar, men en hel del har det hunnit bli i år. Har du avnjutit någon idag och om så är fallet, har du kunnat hålla dig till idag innan du ätit en? Hur som helst, jag hoppas den smakade så där himmelskt gott som bara en rätt gjord semla kan göra. Mums!
