Idag så blev det då dags för trotjänaren att få ett nytt hem. Den röda(?) faran som under några års tid varit en sällsamt trogen kamrat under jakten så väl som ett par somrar som hästskötartransport har nu fått vandra vidare till ett nytt ägarskap. Inte för att den tjänat ut sitt syfte på något vis eller för att den inte fungerade som den skulle. Icke sa Nicke. Nä, det var mer för att jag inte längre hade någon plats för honom. Han kom liksom att bli lite i vägen. Ingen bra parkering fanns tillhands när han inte användes, vilket i ärlighetens namn var endast under 2-3 månader per år. Vilket inte heller var heltid under dessa månader utan mest bara kanske 2-3 veckor effektiv tid. Max. Inte så mycket alltså. Därför så lämnades idag nycklarna över till min vän P som jag både hoppas och tror kommer bli nöjd. Bilen kommer definitivt att tas om hand och de små fix som finns att göra kommer fixas till av honom, det tvivlar jag inte en sekund på. Han hade sålt sin tidigare jaktbil och var i behov av en ny inför höstens jaktsäsong och jag hade ett behov av att bli av med ”Toyan” då jag saknade plats för den. Win-Win med andra ord. Kunde inte ha blivit bättre. Så återstår väl bara att säga som Douglas Adams skulle uttryckt det; Ajöss och tack för fisken.
