För lite mer än en vecka sedan så åkte jag hem till Hoting en snabbis på lördagskvällen för att fira en av mina kära farbröder som fyllde jämnt. Utöver att få träffa honom så var det flertalet av den övriga släkten på plats med allt från fastrar och farbröder med respektive till kusiner och inte minst farsgubben, syster yster och syskonbarnen. Under kvällens gång så kom vi att diskutera hur ofta vi träffas vi kusiner och det är helt sanslöst, som min gamle vän Lasse skulle sagt, hur sällan vi faktiskt ses. Med tanke på att jag har 8 fastrar och farbröder på min fars sida, samtliga med barn, så har jag ju trots allt en hel hög kusiner på den sidan släkten. En hel hög. Stor hög. Men ändå. Inte ses vi så där superofta inte. Detta trots att många av oss är i samma ålder och att vi träffades och umgicks i tid och otid under uppväxten. Visst, många av oss bor i helt skilda landsändar ända nedifrån Malmö upp till Piteå men det är ju trots allt så att många av oss reser rätt ofta och borde kunna klämma in ett besök lite då och då. Inte minst undertecknad. Min farbrors, födelsedagsbarnet alltså, äldste son som inte är mer än ett år äldre än mig insåg själv att den kusin han träffar avgjort mest är jag och vi träffs max, och då menar jag max, en gång om året. Knappt. Kusinerna på min mors sida träffar jag ju oftare då vi bor närmare och umgås mer i samma kretsar men de på faderns sida är det som sagt sämre med. Får lov att bli ändring på det. Precis. Det behöver prioriteras framgent. För det är ju onekligen trevligt att träffa släkten trots allt. Är kanske som de säger; blod ÄR tjockare än vatten. Hur som, bättring står på agendan.
