Hamnade i en diskussion med min far häromdagen om varför jag och min syster fick efternamnet Hop(p)stadius då han och min mor aldrig var gifta. Gängse är ju att när föräldrarna inte är gifta och det första barnet föds så får det automatiskt mammans efternamn om föräldrarna inte aktivt väljer, vilket mina föräldrar gjorde. Uppenbarligen. Att syrran sedan fick samma efternamn beror på att Skatteverket ger det andra gemensamma barnet samma efternamn som det föregående automatiskt. Så enkelt var det med det. Diskussionen fortsatte dock med att det känns ganska bra att ha det efternamn vi har istället för Sundberg som min mor heter. Varför? Jo, det är ju betydligt mer unikt. På SCB:s hemsida så kan man söka på hur många som heter ett visst för- eller efternamn. En kul funktion. Slår man på Sundberg så får man snabbt fram att det finns 9893 personer som har det som sitt efternamn. Det finns inga som har det som tilltalsnamn men det finns 2 kvinnor och 1 man som har det som förnamn. Vem döper sitt barn till Sundberg i förnamn?
Vi är 74061 män och 3 kvinnor som heter Magnus och 41640 som har det som tilltalsnamn. Knappast unikt. Kikar jag på mitt andra förnamn som är Ulf (ja, jag har MUH som initialer) så är det 63875 män och 4 kvinnor som har det som förnamn. Fortfarande inte så unikt. Skillnad är det med min fars tilltalsnamn. Det finns bara 20 personer som har Eimer som tilltalsnamn där en faktiskt är en kvinna(!). Totalt är de 87 stycken som lystrar till namnet samt 5 stycken som har det som efternamn. Kikar vi däremot på min farbrors namn, Elimar, så är det bara 5 stycken som har det som tilltalsnamn och totalt 36 som har det som förnamn. Här börjar vi snacka udda.
Så hur många är det då som heter Hop(p)stadius? Ja, här får vi dela lite på det hela då den ursprungliga stavningen är med två P medan många valt att ta bort ett P ur namnet alternativt som jag bara väljer att stava med ett P. Jag heter egentligen med två P:n hos alla myndigheter, på mitt körkort och i mitt pass. Men om vi börjar med Hopstadius med ett P så finns det 134 personer som har det som efternamn och inga som har det som förnamn. Hyfsat ovanligt får man säga. Tar vi sedan Hoppstadius med två P så är vi endast 97 personer som heter det. Hur coolt är inte det? Så totalt är vi inte mer än 231 stycken som lystrar till namnet Hop(p)stadius. En relativt liten skara får man säga. Nog för att det finns en del som gift sig och därigenom bytt namn, men det gäller ju både till och från, men jag tror inte vi skall ge oss in i någon blodsfejd a la maffian med någon annan familj då det är ganska snabbt gjort att desarmera vår tappra lilla skara. Hur än det är med det så gillar jag att vi inte är så många. De som känner mig vet att jag gillar att göra och äga saker som inte så många andra gör och har. Gillar att sticka ut på det sättet. Har alltid gjort och kommer alltid att göra. Det är instansat i mitt DNA. På gott och ont. I det här fallet tycker jag dock att det är något gott. Utan att veta med 100% säkerhet så är jag nog ganska övertygad om att jag är unik med mitt namn. Går tyvärr inte att söka på sitt hela namn på SCB:s hemsida men om jag söker på Magnus Ulf Hop(p)stadius på Ratsit så kommer endast jag själv upp. Hur sjukt unikt är inte det!! Skoj, skoj!! 🙂
Här passar väl den gamla goda Destiny’s Child låten som handen i handsken, eller? Minns att när nedan video släpptes så var det första gången jag såg Beyonce och hur sjukt fin jag tyckte hon var där på slutet av 90-talet. Visst, hon är fin fortfarande men hon kanske inte hör till favoriterna längre…