Jag visste redan innan jag åkte hemåt i fredags att det inte stod rätt till med min käre farbror och att hans barn och tillika mina kusiner varit hemma vid hans sida sedan tisdagen. Han har förvisso varit sjuk en längre tid och även de senaste åren bott på ett äldreboende, men man är nog inte riktigt förbered på att de helt plötsligt inte skall finnas mer. Han kämpade på länge, men i idag så tog hans väg slut och han somnade stillsamt in i den stora sömnen omgiven av nära och kära. 74 år fick det bli, varken mer eller mindre, och jag är glad att jag fick vara en del av några av dem. Jag kommer minnas dig med värme och kommer alltid förundras över och värdera ditt positiva humör, din osjälviskhet och din otroliga snällhet. En egenskap som är extremt undervärderad. Vila i frid, käre farbror. Ta hand om dig på den andra sidan så ses vi där om många, många (många) [många] år…
