Vi är nu en bit in på 2016 men den här serien blogginlägg har fokuserat på 2015, ett av de sämsta åren hittills om inte det absolut sämsta någonsin för undertecknad. Det här kommer att bli det sista inlägget i den här serien, även om jag utelämnat en rad saker, då jag inte vill annat än lägga detta skitår bakom mig och fokusera på alla nya positiva saker som präglat början på 2016. Men som sagt, dags för sista inlägget i denna serie blogginlägg där jag försökt beskriva allt negativt som hänt både från ett personligt perspektiv men även från mina yrkesmässiga/professionella erfarenheter. Varför jag velat göra det? Lät ju inte så uppmuntrande och positivt, men är väl helt enkelt så att jag behövt skriva av mig lite, lägga saker bakom mig, bearbeta och gå vidare. Bloggen behöver ju leva upp till sitt nya namn och vill att det skall vara positiva saker som fyller dessa dagar, men då behövde gammal skit städas bort först. So here we go;
Del 7 – Pricken över i
Ja, vart skall jag börja? Vi hade nått slutet på 2015 och kommit till julhelgen. Som vanligt i Hoting så nalkades det annandagsdans på folkets hus, dansen där jag träffade Emma för 6 år sedan vilket blev starten på vårt förhållande. Var ytterst skeptisk till att gå då jag för det första visste att det skulle framkalla en massa minnen om E, för det andra antog jag att E skulle vara där och för det tredje så antog jag faktiskt att jag inte skulle få speciellt roligt. Vet ni vad? Jo, sådana här föraningar brukar tendera att bli realiserade, vilket de också blev denna gång…
Dansen i sig framkallade mycket riktigt en massa minnen från det tillfälle då E & E kom fram och började prata och jag därefter inte blev av med min då blivande flickvän på hela kvällen. Fina minnen men inget jag vill fokusera på numera så det var faktiskt riktigt, riktigt jobbigt.
Att E skulle vara där var ingen högoddsare och jag gjorde faktiskt allt för att undvika henne under kvällen, något som var lättare sagt än gjort då det inte ar så mycket folk där och man tenderar att stöta på de man försöker undvika mest. Att hon sedan bjöd upp mig till dans och att jag tackade ja, bättrade ju inte på det hela. Allt blev bara fel och allt jag inte ville skulle ske skedde.
Men det som verkligen satte pricken över i:et, som detta inlägg så fint döpts till, var när jag fick bevittna att hon raggade upp en annan – mitt framför ögonen på mig! Inte skoj alls! Att säga att jag blev ledsen är nog fjolårets största underdrift. Jag blev så fruktansvärt, fruktansvärt ledsen att jag inte kunde styra mina känslor alls vilket är mycket, för att inte säga helt, olikt mig. Jag blir fortfarande ledsen då jag tänker på det och kommer nog alltid att bli när jag ser E med någon annan. Jag tycker så himla mycket om henne och kommer alltid att göra det, vilket gör det hela så mycket jobbigare. Mycket, mycket jobbigare. Varför kan jag bara inte sluta tycka om henne?
Ja, ni kanske nu håller med mig om att 2015 inte var något bra år för undertecknad och jag hoppas ni fått insikt i varför jag aldrig, aldrig vill prata om detta år mer utan bara lägga det bakom mig, blicka framåt. Med dagens inlägg så beskriver jag inte bara pricken över i för annandagsdansen utan hela händelsen är precis lika signifikant för hela året och att det avslutades på samma dåliga sätt som präglat hela 2015 är bara, ja… pricken över i…