Tänkte i en rad blogginlägg bekänna lite vita lögner som jag av någon outgrundlig anledning brukar hävda när olika saker kommer på tal. Hur många det blir vet jag inte men jag har valt att kalla inläggen på snyggt svengelskt maner för ”Clear Truth” av ingen annan anledning än att jag kan 🙂 Here goes nothing:
Alla som känner mig vet att jag inte är något större fan av svensk film, förutom då Strul som är ett mästerverk :-), eller svensk musik, det vill säga när man sjunger på svenska – svenska artister som sjunger på engelska funkar fin fint. Det finns undantag dock och dessa undantag är kanske lite otippade när det kommer till mig och min musiksmak så som de flesta känner till den. Min musiksmak består som de flesta vet av filmteman, hårdrock, Meat Loaf och Michael Jackson men nu är det väl dags att vara ärlig, inte minst mot mig själv; jag gillar ganska mycket musik och kan lyssna på både folkmusik och radiopop utan problem (något jag inte direkt brukar avslöja ens för mina närmaste). Det enda som egentligen går fetbort är rapmusik och då främst, FRÄMST, svensk rapmusik. Ja, jag kan till och med gilla viss schlager om jag är på det humöret. Carolas Fångad av en Stormvind och Skifs Michelangelo går ju faktiskt inte av för hackor.
Men nu var det ju det här med otippade svenska artister som jag gillar. Sabaton säger någon. Nej, även om jag tycker de är OK, men inte mer, så är de inte en av de tre jag tänkte lista. Ingen av dem är något hårdrocksrelaterat. Cardigans säger en annan. Nej, inte heller Jönköpings stolthet faller mig så i smaken fast jag bott i staden. Men Gyllene Tider då? Jo, delvis rätt. GT har gjort många bra låtar och jag gillar kanske deras lite mer otippade Kung av Sand och Flickan i en Cole Porter-sång mest men den första jag tänkte lista är;
– Per Gessle som solo-artist.
Karln är lysande i GT, fantastisk i Roxette men helt briljant som solo-artist och de bästa låtarna han gjort är de där han sjunger på svenska. Vet inte riktigt hur många gånger jag hört Om Du Bara Vill och tycker fortfarande att den är helt underbar. En av de bästa låtar som gjorts i min bok faktiskt och speciellt i live-versionen på länken ovan. Detta oavsett genre, lyssna och njut om du inte hört den tidigare.
Den andra artisten jag tänker lista är;
– Orup
Som fjunig 14-åring (numera är jag ju en fjunig 40-åring 🙂 så minns jag att jag var sjuk hemma en vecka och att jag på något oklart sätt fått tag på Orups andra självbetitlade album; Orup 2, och lyssnade där fullständigt sönder Då står pojkarna på rad och Upp över mina öron. Låten som dock stod ut var Regn hos mig och efter det så har jag varit fullständigt såld på en av de bästa svenska artister vi har.
Den sista artisten ut önskade jag att jag kunde säga var/är en kvinna men så är icke fallet ut det är;
– Niklas Strömstedt
Många brukar hylla Ledin och framförallt Lundell men i min bok så är de ljusår bakom Strömstedt. Karln har gjort så många suveräna låtar så man baxnar lite men den låt som gjorde att jag fastnade för Strömstedt var;
Så, nu är första bekännelsen gjord så nu kanske man sover lite bättre inatt 🙂