Känner mig trött, liten sliten och samtidigt helt underbart glad, tacksam och ödmjuk efter gårdagskvällens 40-årskalas. Trött och sliten kanske kommer av den nya distinkta åldern, men tror faktiskt inte det för jag känner mig då definitivt inte som 40. Skyller det på för lite sömn och för mycket alkoholintag istället.
Tacksam och ödmjuk kommer sig av det faktum att jag är så oerhörd lycklig för att ni som valde att komma på festen…ja, kom. Ni som var där är helt enkelt precis de jag vill ha omkring mig i mitt liv och jag är så oerhört glad att ni verkar vilja ha mig i ert. Några saknades av olika anledningar men jag vet att ni ändå finns där för alltid och det värmer i hjärtat.
Tusen och åter tusen tack till er som kom och gjorde kvällen till det den blev!
