I en nyck av sällan skådat slag så fick jag för mig att lägga ut mina Bob Dylan biljetter på blocket för att kolla av intresset. Givetvis så lades de ut med ett rejält överpris för att tjäna en hacka på det hela. Telefonen började strax att ringa som besatt och den ena efter den andra ville köpa biljetterna. Tro annat det då det var riktigt bra biljetter med troligen de absolut bästa platserna i Kinnarps Arena. Sagt och gjort så krängde jag iväg dem igår för en rejäl vinst till en medelålders herre som skulle gå och titta med sin fru. Såhär i efterhand kan jag ångra det hela lite men det gäller att leva i nuet och inte titta tillbaka och känna ånger för saker som redan skett. Så ingen Dylan för undertecknad. Varför såldes de då? Tja, fick helt enkelt ett förslag på annat att göra som inte kunde motstås. Sånt är livet ibland, snabba kast och hastiga beslut. Meesa likes, som Jar-Jar Binks skulle sagt…
Nu är det mat och hockey som gäller och för att dämpa saknaden efter Bob så kör vi på en låt avv Ozzy. Logiskt, va? I min värld så är det klockrent…
Ozzy Osbourne – Civilize the Universe
<!–
WriteFlash('’);
//–>