Att jag nog alltid gillat film på ett eller annat sätt under hela mitt liv kan nog alla som känner mig intyga skulle jag tro. Att jag dessutom på en lite mer nördig nivå tenderar att veta lite mer kringfakta runt de allra, allra flesta filmer är det nog ingen som motsäger sig heller. Bland dem som känner mig då. Vad som är min filmsmak däremot kan nog te sig lite annorlunda och konstig för de flesta skulle jag tro. Den sträcker sig ju från allt från sci-fi till film noir, från Hong Kong-filmer till kärlekskomedier, från thrillers till fantasy och från sommarblockbusters till renodlade komedier. Repertoaren är bred kan man säga. Rejält bred. Men i min värld finns det faktiskt inte någon genre som är sämre en någon annan. Eller nu hittar jag på. Far inte riktigt med sanningen. För rent generellt så har jag vissa svårigheter med skräckfilmer. Inte just för att de skrämmer mig så där speciellt mycket utan för att de rent generellt brukar vara så skrämande dåliga. Oftast. Visst finns undantag som Exorcisten, Omen och så vidare men pratar vi ”skräckisar” i allmänhet så är de inte my cup of tea. Vad som det däremot, kanske till störst förvåning för mig själv, visat sig vara en soft spot för undertecknad är inget mindre än filmer av Lasse Hallström. Oväntat, jag vet! Hur som helst så gillar jag tonen han sätter i sina filmer. Hur han bygger upp historien och karaktärerna och hur han för berättandet framåt. Gillar det skarpt har det visat sig. Gilbert Grape är ju en modern klassiker vid det här laget, Cider House Rules är OK i min smak, Chocolate betydligt bättre och för att inte tala om The Shipping News som jag gillar helskarpt. Dear John, Salmon Fishing in the Yemen och The Hundred-Foot Journey är fina historier alla tre. Safe Haven är lite av en favorit, men kan ju ha att göra med att Julianne Hough spelar en av huvudrollerna. Har inte sett The Hoax, An Unfinished Life och Hachi: A Dogs Tale än men de står alla tre på väntelistan. Såg hursomhelst A Dog’s Purpose nyligen och måste säga att jag gillade den skarpt. Slog nog an en sträng i mig som jag inte trodde fanns och var jag inte sugen att skaffa en hund innan (vilket jag var) så blev jag det definitivt efter att ha sett den filmen. Enormt fin och trevlig feelgood film som jag rekommenderar till alla och envar. Se den om du får chansen, vilket du borde få då den ligger på Netflix…