Det är förunderligt att på bara några få sekunder så kan en person som betytt allt för en ändras till att inte betyda någonting. Ingenting. Att man kan bli totalt likgiltig inför någons existens så snabbt är underligt. Eller är det? När någon sårar en eller gör en illa så blir man ledsen och sörjer, men när någon sviker en så grundligt att det inte finns någon motsvarighet, ja då blir man helt nollställd gentemot den personen. Man bryr sig inte ett dugg om den personens liv och göromål. Det enda som gäller är sig själv och sitt eget välbefinnande.
Där befinner jag mig nu. Nöjd, Erika? Du har nu officiellt gått från att vara mitt allt till att betyda absolut noll för mig….