Tidningen Total Film brukar ha ett segment i var och varannan tidning som lystrar till samma namn som titeln i detta inlägg och där så brukar någon känd person inom film beskriva de filmer som han eller hon upplevt utifrån sex olika kategorier som kan variera lite från gång till gång. Även om det finns mindre justeringar på kategorierna för att passa till just den intervjuade så brukar de i stort alltid vara desamma. Här tänkte jag utifrån dessa sex kategorier, anpassade till mig, beskriva mina favoriter som kittlar, skrämmer och ger mig ilningar på grund av hur fantastiska de är:
Den första filmen jag såg
Den första film som jag kan minnas att jag såg på bio måste nog ha varit Disneys Peter och Draken Elliot. Om jag sett någon tidigare så minns jag det inte helt enkelt. Filmen släpptes ju 1977 och hade Sverigepremiär i september 1978, då jag var 3 år, men det tog nog några år innan den dök upp på biografen i Hoting. Kan väl minnas hur jag satte mig på främsta raden på folkets hus medan min far satte sig längst bak med de andra föräldrarna. När filmen väl rullade igång så blev jag faktiskt inte så lite rädd och efter att ha lidit ett bra tag så letade jag mig bakåt till den bakersta raden jag med, vilket tyder väl på att jag inte var allt för gammal då filmen hade åldersgränsen 7 år.
Min favorit skräckfilm
Jag är verkligen inget stort fan av skräckfilm, har aldrig varit och kommer nog faktiskt aldrig att bli. Beror inte så mycket på att jag är eller blir rädd utan mer på att jag faktiskt inte tycker att de brukar vara speciellt bra. Inte bra alls. Dock finns det ju några undantag och allt som oftast så brukar de så vara endera mer åt Thriller-hållet eller åt Action-hållet, vilket så även är fallet med min favorit Skräckfilm. Om vi nu kan kalla den skräck. Ni som känner mig och som läst denna blogg tidigare vet väl hur varmt om hjärtat Aliens ligger hos undertecknad och det så till den grad att jag faktiskt klassar den som den näst bästa filmen genom alla tider.
Filmen som alltid får mig att gråta
Finns faktiskt ett flertal filmer, tro det eller ej, som brukar få mig att gråta. Brukar inte så ofta visa det, även om jag blivit bättre på det ju äldre jag blivit, men kan också ha att göra med att jag definitivt har lättare att bli djupt berörd av film numera. Vet inte riktigt vilken film som jag skall välja av dem alla här men tänker att det får bli en som man kanske inte direkt förknippar med tårar; Lord of the Rings – Return of the King. Första filmen är absolut min favorit i trilogin men det är alltid de många sluten i den sista filmen som får tårarna att trilla längs med kinderna på mig. Speciellt scenen där Aragorn säger till de fyra hobbitarna; ”My friends… You bow to no one”. Så magiskt så det inte går att hålla tillbaka känslorna, varför man nu skulle göra det?!
Filmen jag älskar som alla andra hatar
Jag minns inte riktigt om det var premiären som jag och en klasskompis var på när jag pluggade i Umeå, men vi gick definitivt och såg den på bio under den första veckan som den visades. Minns väl hur den gick i, om inte den största, så en av de största salongerna och det var endast ett par personer till förutom oss på visningen. Kan också minnas hur dåliga recensioner den fick när de begav sig och man pratade tydligt om storhetsvansinne hos regissören, producenten och huvudrollsinnehavaren Kevin Costner. Men jag gillar framtidsapokalypsen The Postman, baserad på David Brins bok med samma namn. Tycker den är storslagen, gillar Costner, gillar Will Patton och filmmusiken går inte heller av för hackor. Klart bättre än sitt rykte!
Filmen jag hatar som alla andra älskar
Hatar är väl ett starkt ord men åtminstone så ogillar jag den skarpt och kan inte allt förstå varför alla verkar älska denna film så mycket som de gör. Visst, här finns det ju några andra kandidater som hade kunnat omnämnas istället, såsom The Favorite, Arrival, Inception och Interstellar, men faktum är att jag verkligen inte gillar Call Me By Your Name. Ett riktigt långtråkigt sömnpiller till film som jag har extremt svårt för och minns väl hur jag fick plåga mig igenom för att inte somna. Totalt värdelös film i min bok. Hur den kunde bli Oscars-nominerad övergår verkligen mitt förstånd. Är väl tur att vi alla är olika och har olika smak, antar jag, men de som gillar denna har nog mestadels ingen smak alls kan jag tycka. Eller så har inte jag det.
Filmen som alltid får mig att skratta
Här finns det verkligen många filmer som kvalificerar in och hade ni frågat mig på 90-talet så hade jag definitivt sagt Monthy Python and the Holy Grail, Strul med Björn Skifs, Nakna Pistolen eller underbara Trolltyg i Tomteskogen. Fantastiskt roliga alla 4 på sina egna sätt. Hade jag däremot fått frågan under 00-talet så hade svaret otvivelaktigt blivit Notting Hill eller Old School. Fenomenalt roliga båda två. Men när nu frågan kommer på 10-talet så blir det en annan film, även om den är från 2007. Nä, blir ingen film med Sacha Baron Cohen eller Adam Sandler, även om de gjort några komiska pärlor som jag skrattat gott åt. Inte heller blir det Napoleon Dynamite, trots sin suveränitet. Nä, jag bara älskar den underbart skruvade Hot Rod med Adam Samberg som amatör stuntman. Otroligt rolig med en fantastisk Samberg och en underbart bra Ian McShane som hans styvfar. Otroligt rolig film som alltid får mig att gapskratta.
