Då var det dags att åka upp till stugan och för årets älgjakt att dra igång. Bäver lite för att vara helt för mig själv ute i skogen då jag vet att jag kommer att fundera på vad som hänt och hur situationen ser ut idag. Känns tungt. Samtidigt så känns det oerhört befriande att umgås med min morbror som jag kommer fruktansvärt bra överrens med i en vecka. Alldeles själva. Jag hoppas att det blir en salva för min just nu såriga själ och att det får mig att kunna blicka framåt och se en ljusning i tillvaron igen. Hoppas. Måste verkligen lämna detta skit bakom mig, och Hoting var inte den tillflyktsort jag trodde det skulle vara. Tvärtom faktiskt…

E ligger tydligen sjuk hemma i J. Snorig och förkyld. Så dålig att hon inte ens svarar på sms. Usch och fy. Inge roligt att vara sjuk. Vill både vara där och ta hand om henne så hon blir bra samtidigt som jag inser att det kommer aldrig att hända igen…. hoppas du blir bättre snart tjejen, inget kul att vara sjuk och skall åka utomlands…krya må dig…

Well, nu är det jakt som gäller en vecka framöver vilket troligen betyder inga inlägg på ett tag. Älgarna, here I come….