Så var då årets älgjakt avslutad för min del. Både skönt och vemodigt. Är trevligt att träffa alla jaktkamrater och att bo i stugan med min morbror i en hel vecka. Dricka whiskey och tjafsa på som vi alltid gjort med varandra – Kul! Dock så har ju den senaste tidens händelser smolkat ned bägaren en hel del. Det är inte roligt på samma sätt längre när man har detta i bakhuvudet hela tiden. Senaste dagarna har jag saknat E något fruktansvärt, eller saknat det vi en gång hade. Har väl inte direkt saknat senaste året, för det har varit skit. Men saknat tiden då vi hade kul tillsammans. Samtidigt har jag nog kommit till klarhet att nu är det bara jag som gäller, finns inget VI någe längre. Känns oerhört jobbigt och vill bara hitta tillbaka till den där glädjen som jag kände tidigare. Den vill bara inte infinna sig. Även om man försöker vara glad och trevlig i sällskap med andra och att man kan glömma all skit för några minuter så pockar alltid den tråkiga verkligheten på efter ett tag.

Det har nu gått en och en halv månad och jag känner mig fortfarande lika ledsen. Hur lång tid skall det behöva ta för att må bättre?