Solen skiner, hyfsat varmt i luften och ledig. Dessutom höst vilket är min favorit årstid. Kan det bli bättre? Egentligen inte men som det känns nu kan det bara bli det. Dock börjar jag se en strimma ljus i mörkret, långt där borta. Gäller bara att jobba sig närmare nu. Känns faktiskt bättre än på länge. Vet inte om det var beslutet som togs i och med förra inlägget eller om det är något annat. Bättre känns det i alla fall, inte mycket, men lite. Det går åt rätt håll. Vilket är bra i sig…

Jag och E är inte bara ett avslutat kapitel utan en färdigskriven bok eller romansvit, hur du nu vill ha det. Dags att påbörja en ny bok, ett nytt epos. Det gamla började lyckligt, hade några fartgupp på vägen och slutade i tragedi och olycka. Surt, sa räven. Det nya börjar olyckligt och vart det nu tar vägen får vi se. Men spännande blir det i alla fall. Förhoppningsvis så blir det i omvänd riktning. Eller det SKALL bli i omvänd riktning…

Precis som denna underbara höstdag så ser jag nu, för första gången på länge, ljust på framtiden. En framtid utan E. Och vet ni vad? Det känns som en rätt bra framtid.