Idag är det 2 månader sedan den dagen som jag för evigt kommer att förknippa med sorg och elände. En av de absolut värsta dagarna i mitt liv. Dagen då jag och E gick skilda vägar. Hur kunde det ske? Trodde inte jag skulle tvingas uppleva den dagen. E är ju, eller åtminstone var den dagen, min älskade vän. Min bästa vän. Mitt liv. Inget roligt att behöva inse att man blivit utbytt. Är skit egentligen. Förstår fortfarande inte hur hon kunnat. Känns som det är en annan E som finns nu. En annan mot den jag var tillsammans med. Saknar den gamla….
2 månader. Nu har bergsstigen delat sig och ringlar i olika riktningar. Jag betvivlar att de någonsin möts igen utan de försvinner ifrån varandra mot två skilda mål. Nu gäller det bara att målet för min stig blir något bra. Något stort. Och allt ligger helt i mina händer. Vilket känns bra.
2 månader. Hur lång tid skall det ta innan jag kommer över E? Känner mig fortfarande ledsen. Har dock accepterat situationen, men är ledsen över det som har tagit slut.
2 månader….
🙁