Idag var E hemma när jag kom från jobbet. Blev ett trevligare möte än tidigare i veckan och vi låg och pratade i sängen i datorrummet ett tag. Det var en mysig och fin pratstund som jag tyckte om. Dock så blir jag alltid så ledsen när det är över så det är med lite blandade känslor som jag vill att de skall ske. Känner mig så ensam när vi skiljs åt. Inte kul, men är som jag sagt tidigare en konstig känsla att både älska någon och att tycka illa om någon för att den sårat en så djupt. Men man rår ju inte för sina känslor. Är så jobbigt att ligga där bredvid och bara vilja krama, gosa och pussa när man inte får. Vill ju att allt skall vara som förr. Att E skall vara min. Men det har nu ändrats. Förhoppningsvis blir det bättre i framtiden. Jag hoppas att jag lär mig leva med och acceptera den förändring som nu sker. Måste sluta klamra mig fast vid det som varit. Det är ju hur man hanterar förändringar som karakteriserar ens person. Eller som de säger i Batman Begins:

”It’s not who I am underneath, but what I do the defines me…”

Så vilken person jag verkligen är lär väl framtiden få utvisa. Jag hoppas att jag är den jag tror och att jag lyckas hitta något positivt i detta. För som Maximus så fint uttrycker det i Gladiator:

”What we do in life, echoes in eternity!”

Jag hoppas att det är som alla säger och påstår; att alla förändringar är av godo. Har väldigt svårt att se något positivt i denna. Hade verkligen klarat mig utan den. Ville, eller vill, verkligen inte att denna förändring skulle ske. Men så är nu fallet och det är dags att segla med dess vind istälelt för emot. Dags att ta tag i mitt liv och utnyttja denna förändring, göra den till något bra för mig. Även om det känns tungt…

Imorgon är det företagsresa med studiebesök, hotellnatt, finmiddag och någon typ av föreställning i Göteborg som gäller. Skall bli trevligt att koppla av och tänka på något annat än jobbet och denna situation. Ha många trevliga på mitt jobb så detta blir nog skoj. Eller som vanligt så får man ju inte roligare än man köper ut för så detta blir nog lyckat…

E, saknar dig…och kommer nog alltid att göra det i framtiden. I alla fall lite grann…

<!–
WriteFlash('’);
//–>