Jag har alltid gillat att laga mat. Okej, erkänner att jag inte får ut så mycket av att koka makaroner och steka lite korv men att laga något nytt och spännande är kul. Även om jag inte direkt är någon Per Morberg som lever mig in i allt vad matlagning heter så tycker jag att det är rofyllt att laga mat. Man filosoferar lite över livet, exprimenterar med receptet, lyssnar på lite musik och bara trivs medan maten färdigställs. Inte nog med det så känner man sig relativt nöjd och stolt när maten är klar och det är dags att äta. Jag har den fula ovanan att improvisera mycket när jag lagar mat. Blanda och ge mellan olika snarlika recept samt utesluta, tillsätta och ändra beroende på vad jag har hemma. Detta gör att repeterbarheten i min matlagning är lika med noll. Så det enda man vet när man tillagar ”samma” recept igen är att det inte komemr att bli precis som förut. Men det är skoj. Tråkigare är det att behöva göra allt själv, för det är ju som de säger i filmen Tillsammans:

”Hellre äta gröt tillsammans än fläskfilé ensam”

På något sätt gäller det väl även vid matlagning. Är inte direkt så man tycker att det är jättekul att som Roland i ”Torsk på Tallin” tillaga en festmåltid bara för sig själv. Men nu är det ju så att jag tyckte ju att det var roligt att laga mat, sa jag inte det? Så till dagens i-landsproblem utses därför övertillagning av mat. Har lite svårt att justera in mig i singellivet vad gäller matlagningen och tillagar därför för mycket mat för en person inklusive medhavd lunch till jobbet. Ett problem som om inte annat kostar pengar och innebär att jag kastar en hel del mat. Inte det allvarligaste av problem men det krävs nog att jag blir mer som Roland ändå, alternativt bjuder in fler matgäster. Det senare lät nog roligare så jag väljer nog det alternativet…

<!–
WriteFlash('’);
//–>