Ibland är det kul att stanna upp lite i verkligheten och bara iakta hur andra människor beter sig och uppträder både gentemot andra och mot sig själv. Om de vet att de är iaktagna eller om de tror att de är helt själva. Beteendevetenskap 1.0 och kommunikation i dess renaste form. Intressant, lärorikt och framför allt väldigt roligt. Nu är det ju inte så att jag agerar smygfönstertittare eller går omkring och glor på mina medmänniskor dagarna i ända. Definitivt inte. Jag är framförallt en tekniker och mitt tankesätt är den hos en ingenjör. Men sedan så är det ju detta med att vara chef. Vara peronalvårdande, utveckla, entusiasmera och berömma. Kommunicera på ett begripligt sätt och vara tydlig. Ge feedback, både bra, dålig och mittemellan sådan. Helt enkelt vara en bra ledare som de anställda känner trygghet med. I strävan att vara detta så kommer jag i mitt alltför tekniska tänkande ofta på mig själv med att förundras hur andra människor tänker och agerar. Givetvis utifrån mig själv som riktmärke. För jag har väl alltid rätt, eller? Skämt åsido så slutar man aldrig att förundras och man blir ofta överraskad på både negativa och positiva sätt. Men utan att dra alltför stora växlar på detta så är det främst intressant hur kommunikationen går till mellan människor. Ett alldeles ypperligt tillfälle att studera detta är när man står i kassakön i matvaruaffären. Hur kul som helst att iakta nyanserna som speglas där. Idag så handlade jag på Maxi här i stan och framför mig i kön stod en normal svensk familj med mamma, pappa och 2 barn. Pappan styrde givetvis vagnen, det ena barnet var tryggt placerat i barnstolen på vagnen, det andra stod vid vagnens sida och mamman lastade upp varorna ur vagnen på transportbandet till kassan. Helt normalt med andra ord. Föräldrarna pratade på, båda två, men inte med varandra utan främst med barnen. När samtliga varor var upplagda så kliver mamman åt sidan lite för att pappan skall komma förbi med vagnen och gå och packa varorna medans hon betalar. På sin väg förbi sliter pappan åt sig två godispåsar, Haribo om jag inte missminner mig, som hänger vid kassan och slänger på transportbandet. Ett riktigt spontanköp utan någon som helst tanke och ICA har lyckats med sin placering av denna produkt till 100%. Dock är det inte detta fenomen jag vill belysa utan den blick som mamman nu sänder iväg mot sin make. Alltså den blicken sa så mycket mer än vad några ord någonsin kunnat göra. Givetvis kommenterar hon inte köpet där i kassan. Hon är alldeles för svensk för att i det läget ta upp det hela till diskussion och på så sätt skapa någon form av uppmärksamhet. Istället utlovar blicken hon sänder till sin man att detta kommer du att få ångra när vi kommer ut i bilen. Godis på en torsdag. För helt uppenbart är det ju till barnen pappan spontanköper. Ajaj, denna spontana handling kommer att få oanade konsekvenser inser nu fadern som under hela nedpackningen av varorna sneglar lite konstigt på sin fru som betalar med god min. Även godispåsarna. Vad som därefter verkligen utspelade sig mellan de tu har jag ingen aning om men jag kan utan problem tänka mig vad som hände. Så håller ni inte med mig? Visst är det kul att iakta andra människor ibland? Jag tycker i alla fall det och jag har hur många historier som helst från min vardag, men de sparar vi till en annan gång…

Heart – If Looks Could Kill

<!–
WriteFlash('’);
//–>