Har nyss återstiftat bekantskap med en gammal ”vän”. Har nämligen tittat på filmen Thirteen Days från 2000 med Kevin Costner. På VHS! Det ni, det var inte igår! Filmen fick vid dess premiär en del skäll för att vara för pratig och för att svartmåla USA:s militär. För er som inte vet vad filmen handlar om så är det Kubakrisen 1962. Kanske det närmaste vi kommit ett kärnvapenkrig hittills i historien. Sovjetunionen höll nämligen på att placera kärnvapenraketer på Kuba, något som USA inte kunde acceptera då det skulle förskjuta maktbalans avsevärt till Sovjets fördel. I filmen får vi följa John F Kennedy, Bobby Kennedy och Ken O’Donnell (Costner) under 13 dagar när de försöker undvika ett kärnvapenkrig. Filmen är gjord med ljudupptagningar från Vita Huset, CIA-dokument, självbiografier och samtal med de inblandade. Nu är inte jag något historiefreak och bedömer därför inte filmen utifrån den grunden utan jag tycker helt enkelt att det är en otroligt bra film. Ingen action, inget äventyr, ingen skräck utan mest bara…ja, prat. Det är konversationerna som driver handlingen framåt och som gör den så kul att se. Gillar verkligen stämmningen de skapar i filmen. Gillar man TV-serien West Wing (Vita Huset i Sverige) så gillar man nog denna filmen också. Enligt mig så är nog Vita Huset den absolut bästa TV-serien som gjorts. Någonsin. Har du inte sett Thirteen Days så rekommenderas den varmt…

<!–
WriteFlash('’);
//–> Samma frisör?

Blog Image

När ni ser filmen, för det skall ni väl nu göra?, så är det inte helt fel att samtidigt avnjuta en kopp god Cappuccino tillsammans med GB:s excellenta Carte d’Or glass, vilket i detta fallet också ”råkade” vara den med Cappuccinosmak. Helt enkelt en njutning för både kropp och själ. Smaskens!

Blog Image