Oftast är livet sådär oförutsägbart roligt och då gäller det att se det positiva i de situationer som uppstår. Nu är ju jag en sådan där jobbig (?) människa som oftast anser att glaset är halvfullt istället för halvtomt så jag försöker se det positiva i det mesta. Fast samtidigt så är jag en oerhört logisk människa vilket gör att de två ibland krockar och det blir fel. Blandar man sedan in i mixen att jag kan vara lite av en drömmare så fårstår ni hur prekärt saker och ting kan te sig. I alla fall i min hjärna, gott folk. Men det är inte därför du är här, som Glenn Killing brukade säga i manegen. Nej, jag är här för att berätta om dagens strapatser samt kasta lite skit på den teknologiska utvecklingen som jag håller så kär. Fast det kan ju vara så att det var fel på användaren också. Jaja, det bortser vi ifrån i detta fallet. Har idag nämligen tillbringat flertalet mil på grusväg i de västerbottniska skogarna och en resa som skulle bli 4 mil kortare blev istället 3 mil längre. Utöver det så kördes dessa extra mil i en snitthastighet omkring 50 km/h istället för över 100 vilket föranledde en restidsökning på minst en timme. Roligt? Nja, men för att se det ljusa i det hela så fick jag ju ”möjlighet” att prova min ultra låga Alfa Romeo på lite äkta norrländsk grusväg med tjälskott. Bra eller anus? Även om det är roligt att upptäcka nya platser och att det var en fin dag för en dagsutflykt utöver det vanliga så får man nog säga att det var anus. Alfan är definitivt bättre lämpad för bergiga asfalterade alpvägar där V6:an får komma till sin rätt istället för vårmjuka nyhyvlade lösgrusvägar med oväntade knölar och hål. Men på något sätt så var det kul ändå. Vad som förorsakade det hela var den helt underbara GPS:en i mobiltelefonen som förespråkade att denna väg skulle väljas. När den sedan ville att jag skulle köra på en oplogad skogsbilsväg, vägrade att ändra färdväg och uppmanat mig tjugotusengånger med följande meddelande: Du har avvikit från färdriktningen! Gör en U-sväng om 200 meter. Gör en U-sväng om 100 meter. Gör.. AAhhhh! Då var det nära att jag gick ut på närmaste blötmyr, japp fanns sådana där jag var, och trampade ned telefonskrället så långt ned i myren som möjligt. Istället besinnade jag mig, var väl egentligen inte så upprörd, är en alldeles för sansad människa för det samt att det gäller ju att se det positiva i det hela, och gick tillbaka till basic. En vägkarta från Preem. Hittade tillbaka till den rätta vägen och sedan gick allt som en fröjd. Slutsats: Lita inte alltför mycket på elektroniken och vill du göra det så se till att välja rätt mellan ”snabbaste”-, ”kortaste”- och ”endast stora”-vägar. Well, hade ju hört historier om detta fenomen tidigare och nu har man upplevt det själv. Kom på mig själv att det tänka under min tid på grusvägarna, jo det var flera, att detta blir en fin historia för barnbarnen… Hahahaha. Slutet gott, allting gott…

Klart och betalt!