Tillbaka i världsmetropolen efter en vecka ute i ”fält” å tjänstens vägnar. Först var det Karlstad, sedan blev det Alingsås innan kosan styrde mot de brittska öarna och huvudkontoret i Kings Langley. Var mycket som hände för första gången under resan; första gången jag träffade en rad kollegor, första gången jag besökte Harrods i London, första gången jag besökte Alingsås och första gången jag besökte min chefs stuga på, som han kallar det, ”landet”.

Måste säga att ordspråket stämmer väl in; borta bra men hemma bäst. Fast förvisso så var vädret relativt skönt i england med, hör och häpna, sol. Man fick faktiskt lite vårkänslor och hur mycket jag än tycker om vintern, för det gör jag – ärligt, så bara påsken är överstökad så kan det faktiskt få bli vår här hemma med.

Höll dock på att missa planet tillbaka till Ö-sund då jag bokat ett icke godkänt anknytningsplan (för kort tid emellan). Fick springa som en liten gasell från utrikesterminalen till inrikes och lyckligtvis så kom jag med. Hade väl inte varit hela världen om jag missat men hade då behövt vänta nästan 4 timmar extra på Arlanda innan jag kunnat flyga hem. När man får välja mellan en fredagkväll hemma och en på flygplatsen så tror jag nog ni vet vilken man väljer alla dagar i veckan, eller hur?

Nu får det bli till att försöka avsluta andra säsongen av Sons of Anarchy i väntan på att E skall komma hem. Hon är ju ute och svänger sina olurviga men lär väl dyka upp om ett par timmar. Har verkligen dragit ut på tiden med att se klart denna säsong men tiden verkar inte vilja räcka till längre…

Ni glömmer väl inte Earth Hour imorgon? Just det, dags att släcka ljuset en timma igen mellan 20:30 och 21:30. Jag kommer att göra det, gör du?

Avslutar men en låt som verkligen satt sig på min hjärna. Helt otroligt suveränt bra. Håll till godo:

Two Steps from Hell – Heart of Courage
<!–
WriteFlash('’);
//–>