Första halvan av 2015 tillsammans med början av den andra halvan har verkligen stått ut som ett av de sämsta åren hittills för undertecknad. Tänkte i en serie blogginlägg försöka beskriva allt negativt som hänt både från ett personligt perspektiv men även från mina yrkesmässiga/professionella erfarenheter. Varför jag vill göra det? Lät ju inte så uppmuntrande och positivt, men är väl helt enkelt så att jag behöver skriva av mig lite, lägga saker bakom mig, bearbeta och gå vidare. Bloggen behöver ju leva upp till sitt nya namn och vill ju att det skall vara positiva saker som fyller dessa dagar, men då måste ju gammal skit städas bort först så here we go;

Del 2 – ”Let Her Go”
Lördagen den 15 augusti, 2015 är INTE en dag som jag kommer att minnas tillbaka med glädje på. Är nog en av de värsta dagarna i mitt liv faktiskt. Dagen kommer alltid att finnas med mig på gott och ont, kanske mest ont. Det var dagen då jag och Emma avslutade vårt ca fem och ett halvt år långa förhållande. Beslutet som sådant är helt rätt då vi under det senaste ett till ett och halvt året haft det allt annat än bra och jag tror det gör oss bra båda två att komma ifrån varandra.

Det gör ju inte att man är mindre ledsen över det som tagit slut och tur är väl det för då hade ju inte alla dessa år betytt något. Jag har jättemånga underbara minnen, stora som små, från denna tid. Minnen jag för alltid kommer att bära med mig och värdesätta. Kanske framförallt de små minnena, minnen av de saker som man saknar mest när man nu kommit ifrån varandra.

Efter något sånt här så blir tillvaron lite vilsen och lite tommare precis som det brukar bli när saker och ting man är van vid når sin ände. Vad jag vet så är vi inte ovänner på något sätt och även om det inte finns något ”vi” längre så tycker jag ju fortfarande väldigt (väldigt) mycket om Emma, önskar henne bara allt gott i livet framöver och jag kommer ALLTID att ställa upp för henne om hon så skulle önska. Det menar jag med hela mitt hjärta! Hon har ju varit min bästa vän under dessa år och bara för att våra känslor för varandra kallnat menas ju inte att hon betyder mindre för mig.

Det har nu hunnit gå några veckor, man har hunnit få lite perspektiv på saker och ting och livet och de nya planerna, planer man tidigare skjutit på eller aldrig tagit tag i, börjar ta form även om det är en del som behöver falla på plats. Som ni förstår så förklarar ju detta det nya namnet på bloggen och det tankesätt jag numera försöker förhålla mig till. Ser med spänd förväntan fram emot vad framtiden har i sitt sköte…