Som jag tidigare skrivit om i bl.a. ett par inlägg i serien ”Writings on the Wall” (#3, #6) så är jag världsbäst på att springa iväg från sådana trivial saker som känslor, beslut gällande vad jag EGENTLIGEN vill och göra och val som kan föranleda att jag blir ”fastlåst” i något som jag senare vill ta mig ur. Som konstaterats så är det ju en stor anledning till att jag aldrig tagit några förhållanden till den där nästa nivån utan att jag trivs perfekt med att hålla det så där lagomt casual på ett litet mer casual plus plus sätt. Men det är som sagt dags att bryta den vågen, dags att börja göra saker mer allvarlig. Inte vara så där lösryckt frifräsig och hålla saker casual. Inte bara flyta med och låta saker bli som de blir. Nä, det är dags att ta tag i rodret på den här skutan och sakta ned saker och ting. Dags att se till att styra skutan dit jag vill och sluta rymma ifrån allt vad mer seriöst innebär…
I wanna stop the wave from breaking
I wanna slow this whole thing down