…som det så fint brukar heta och faktum är att detta är sent. Skrev ju för några veckor sedan om att jag sett den fantastiska franska filmen Intouchables, vilket gav mersmak för mer fransk film. Kanske hade en inplanerad resa till Paris lite med fransk fokuset att göra med, vem vet. Hur som helst så fick det före Frankrikeresan bli dags att äntligen(!) se Amelie från Montmartre. Filmen som släpptes 2001 har legat på min att se lista sedan, ja, sedan dess skulle jag tro. Saken är bara den att jag inte riktigt kommit mig för att se den genom alla dessa år. Förrän nu då. För nu har jag sett den. Måste säga att jag i all dess underlighet, för den är sannerligen underlig bara för att vara underlig, gillar den skarpt. En fin liten kärleksfilm som bryter mot traditionerna och som jag verkligen tycker du skall se om du inte gjort det. Nästan så jag ångrar att jag inte sett den tidigare. Men bara nästan. Nu fick jag ju chansen att se den nu istället. En mysig upplevelse som jag inte skulle velat missa. Den är inte lika bra som Intouchables, men nästan. Den är nu, utöver nämnda Intouchables, en favorit tillsammans med Les Riviéres Pourpres och Le Pacte des Loups. Den gamla film noir-rullen Rififi har jag inhandlat och skall se när andan faller på men om den är ens hälften så bra som alla påstår så hamnar nog den i sällskapet med. Men nu gällde det ju Amelie. En underbart mysig liten pärla som jag definitivt kommer att se om.