Frågan är om jag börjar närma mig den så berömda ”väggen”? Ni vet, den där som alla tenderar att springa in i nu för tiden. I tid och otid. Sådär helt onödigt. Nä, skämt åsido, dags att sluta raljera om det hela. Har sett några i min närhet som sprungit rakt in i väggen och där det tagit tvärstopp. Ingen rolig syn vill jag lova. Har blivit en både svår och tidskrävande återhämtning för de drabbade och de är sig inte riktigt, riktigt lik personligen efter att de utsatts för utbrändheten, som det också kallas. Så vad har då det med mig att göra? Inte så mycket egentligen annat än att jag blivit mer uppmärksam så tidiga tecken både hos mig själv och hos andra. Har på senare tid kommit på mig själv att vara mer tankspridd än vanligt, svårare att komma ihåg saker och gjort saker som i efterhand lett till; hur tänkte jag där? Dvs gjort saker som man INTE ska göra i ren tankspriddhet(?), eller vad det nu beror på. Jag försöker att ta det lugnare både privat och arbetsmässigt nu för tiden, försöker att fokusera på saker som gör att jag kopplar av och inte stressar. Inte alltid det lättaste och att alltid försöka göra det kan innebära stress i sig själv då det inte uppnås. Vilket jag också försöker vara uppmärksam på, att inte sätta för stora krav på mig själv. Har också den senaste tiden försökt att inte var så behjälplig till alla och envar som vill/behöver min hjälp, utan försökt att mer fokusera på mig själv och mina egna behov istället. Vilket ju även det återknyter till mitt nyårslöfte att lyssna mer till mitt eget hjärta och göra saker som jag själv vill. Men det är svårt. Innebär faktiskt att jag till viss del behöver justera min personlighet och lära mig att säga nej. Inte för att jag egentligen har problem med att säga nej, men jag har nog svårt att säga nej till att hjälpa dem som står mig nära och det är där jag måste bli bättre för att få tiden att räcka till för mina egna behov. ”Du skall inte utplåna dig själv bara för att vara snäll och hjälpa andra hela tiden”, var det en mycket nära och god vän som sa till mig före jul och det har verkligen fått mig att tänka till över hur jag lever och handlar. Visst hade hans iakttagelse bäring då han under lång tid sett hur jag agerat i många situationer och det var ett råd i all vänskaplighet och med ett visst mått av oro. Ett råd jag är tacksam över. Ett råd som jag försöker följa idag.

Men vad har då det med titeln på detta inlägg att göra? Jo, i helgen så gjorde jag något för allra första gången. Något jag aldrig gjort tidigare och något som inte bara drabbade mig själv utan även en annan nära vän. Inget superallvarligt, gällde ju bara materiella ting, men ändå in bra i något läge. Min vän lånade i lördags min släpvagn och åkte iväg och köpte en ny, för honom, skoter. Något kul och trevligt då han under flera år haft väldigt otur med sin nuvarande maskin. På söndagen hade vi bestämt, han, jag och fyra andra vänner att vi skulle åka iväg och köra skoter över dagen, vilket innebär transport med bil och släp dit vi skulle. Så, när han kom hem från att ha köpt sin nya skoter så åkte vi iväg och lastade min på släpvagnen med. Väl där så bestämde vi att det var lika bra att åka och tanka skotrarna på en gång då vi skulle åka tidigt morgonen efter. Sagt och gjort så åkte vi ned till macken, jag stoppade i mitt tankkort och skickade upp slangen till min vän som tankade min skoter på släpvagnen. När han var klar sa jag att det väl var lika bra att han tankade sin med så kunde han ju swischa pengar till mig sedan. Vilket han gjorde varvid vi åkte hem och la oss för att orka upp tidigt nästa morgon. När vi morgonen efter kom upp dit vi skulle köra och skulle lasta av skotrarna från släpvagnen så var min skoter väldigt hårdstartad och den stannade ett par gånger innan jag fick den att gå på tomgången. Tyckte det var konstigt men det hade ju trots allt varit -26 kvällen innan så tänkte att den var väldigt kall. Min vän fick inte igång sin skoter på elstarten utan fick dra igång den och så fort han la in backen så stannade den. Vi drog av den av släpet och den gick allmänt ojämnt och rök väldigt mycket. Efter ett tag så kom en felkod om bränsletillförsel och vi utgick från att den hade frusit. Han tog då bilen för att åka och köpa någon T- eller K-sprit för att lösa isproppen med vi andra åkte ut med skotrarna. När han väl fått tag på sprit och hällt i så blev det inget bättre. Men i all misär så satt han för sig själv i bilen och funderade igenom allt från gårdagen över en kopp kaffe och började då undra vad vi egentligen hade tankat i skotrarna. Då vi tagit ut kvitto för att han skulle swischa mig senare så ringde han hem för att fråga sin sambo vad det stod på det och vet ni vad? Det var då INTE bensin vi tankat i alla fall! I kylan, den sena kvällen och allt snack så hade jag tagit DIESEL-slangen och räckt över till min vän att tanka. Say what!!! Jejopp, så var det. Men hur kunde då min skoter gå? Jo, jag hade ca 30 liter bensin i min tank redan så det blev ”bara” 10 liter diesel in min, plus att jag åker 4-taktare som nog inte är lika känslig. För min vän, som åker 2-taktare, samt att han endast hade 10 liter i tanken och tankade i ca 30 liter diesel så fungerade det ju inte alls. Inte så konstigt! Så hur kunde detta då hända? Ja säg det. Enda förklaringen är ju att jag kör dieselbil och är van att ta den slangen. Vanans makt kan ju vara stor. Men obra non the less. Så obra så vi passerat skitdåligt gränsen. Blev ingen skoterkörning för honom på¨hela dagen och istället fick han skruva på kvällen för att tömma skotern på dieseln. Pratade med honom i eftermiddag och han hade då fått igång den men hade dessvärre blåst ett par stift då han försökt köra den. Hoppas att det inte blev några bestående fel på den utan att det endast rör sig om rester av diesel som försvinner med att den får gå på bensin och att stiften blev pajade av dieselgången tidigare. Trist start på ägandet av en ny maskin och inte vad jag önskade honom. Har inte så lite dåligt samvete över det hela och hoppas verkligen att allt kommer fungera som det skall framgent. Så, var inte det en härdsmälta så säg? Är det tecken på att jag är på väg att få utmattningssyndrom? Vem vet, men saken är då den att jag ÄR definitivt mer tankspridd nu för tiden än jag varit. Eller jag upplever det då så i alla fall. Kan ju vara att jag är mer uppmärksam bara också…