Får börja med att be om ursäkt för det något teoretiska inlägget som kommer följa. Eller förresten, det gör jag inte alls. Ber om ursäkt alltså. Är ju min blogg, min bloggserie och jag gör ju precis som jag vill i den. Så det så! Känner jag nu för att bli teoretisk så känner jag för det… read it and weep.. 🙂
Som jag skrev i förra inlägget (i bloggen – inte i denna bloggserie) så är det mycket nu. Mycket som händer, mycket jag skall hinna med och mycket som jag behöver dedikera min tid åt. Har den senaste tiden känt mig aningens stressad både privat och i arbetet då jag känner att jag släpat efter med många saker som behöver göras. Tiden har som sagt var inte riktigt velat räcka till. Nu börjar det dock kännas som att saker och ting börjar komma i fas. Som att jag börjar komma i fas. Lyckades i slutet på veckan ägna tid åt att göra klart tre fjärdedelar av en grej på jobbet som hängt över mig sedan slutet av mars och den här helgen, förutom gårdagskvällen som ägnades åt betydligt trevligare saker, har vikts åt att komma ikapp i studierna. Utsikterna är goda att med lite tid spenderad imorgon till studier så är jag i fas även där gällande vars studieplanen säger att jag skall vara. Har en föreläsning och lite frågor att beta igenom inför tisdagens seminarium bara. Skönt!
Det där hade ju inte så mycket med denna bloggserie att göra? Nä, men det kommer nu. Behövde bara skriva av mig lite. Faktum är att ovan faktiskt leder in i det jag tänkte skriva om. När man har mycket att göra så gäller det att prioritera, planera och ha en klar målsättning för att lyckas med sakerna man skall genomföra och just det här med mål är en intressant sak. Som i många saker här i livet så gäller det att försöka analysera vilka behov och vilka intressen som föreligger när man skall sätta upp mål. Vad vill man uppnå? I grunden handlar ju målsättning inte om annat än att ge instruktioner till hjärnan om vad man vill skall hända. Många teorier och studier kring detta trycker på att man skall sätta upp ”utmanande” mål för sig själv, gör man det så blir resultatet bättre. MEN det gäller att målen inte är FÖR utmanande så du börjar tvivla på att du kan genomföra dem. Går inte att lura hjärnan på det sättet. Du måste både medvetet och omedvetet tro att det är möjligt. Det skall vara något som du har en stark önskan om att uppnå och du måste ”ge” hjärnan en klar och tydlig bild som den förstår och tycker om gällande målet, dvs skapa en så kallad målbild. Det där brukar paketeras ihop till 3 viktiga, fundamentala, kriterier för att uppfylla sina mål.
Skrev ju att det skulle bli teoretiskt, gjorde jag inte?
Numbero ono (1) brukar kallas kort och gott för Önskan. Här gäller det att ha en stark drivkraft och motivation till att målet skall uppfyllas och att det är utmanande. Varje person måste hitta sin Önskan och köra på det. Är ytterst individuellt. Går vi till nummer två (2) så är det Tro. Det är här det här med att vara realistisk kommer in i bilden, du måste Tro att det ätt det är möjligt för du kan aldrig, aldrig lura ditt undermedvetna. Är en svår akt att balansera gentemot att det samtidigt skall vara tillräckligt utmanande. Det tredje (3) kriteriet stavas Förväntan och är egentligen det här med Självbilden och frågor som: Är jag värd detta? Är jag värd att ta emot detta? Är något riktigt djupt och är något vi egentligen inte är medvetna om.
Är det teoretiskt nog för dig nu?
Så hur skapar man mål och får dem genomförda utifrån detta då? Well, som jag skrev tidigare så gäller det ju att ge instruktioner till hjärnan men de självklara frågorna blir ju då; vilka instruktioner? Och hur? Hjärnan förstår primärt tre saker, nämligen hur något ser ut, hur något låter och hur något känns. Sekundärt förstår den även hur något luktar och hur något smakar. Ringer det en klocka? Precis! Våra fem sinnen; syn, hörsel, känsel, lukt och smak. Därför är det viktigt att skapa en Målbild över vad du vill skall ske och där studier även visat att det är bra att inkorporera även ljud och känsel i målbilden. Lyckas du även med att få med lukt och smak så är det riktigt bra. För att det skall bli riktigt effektivt så gäller det att du associerar dig själv med målbilden, att du finns med i den, och för att den skall bli riktigt, riktigt, (riktigt), effektiv så skall du inte bara försöka få med dig själv i målbilden utan faktiskt försöka ”vara dig själv” i målbilden. Se mina dina ”egna” ögon, höra med dina ”egna” öron och visualisera hur ”du” skulle känna. Svårt, men effektivt. Du ”programmerar” på sätt och vis hjärnan och ditt undermedvetna på vad du vill skall hända. Fascinerande ofta så börjar det sedan att inträffa. Ditt undermedvetna kommer att agera ”din riddare” och se till så att du når dina mål. Det fixar sig själv mer eller mindre. Mirakel händer.
Börjar ni tröttna på teorin? Bara lite till, lovar…
Utöver detta så gäller det att sätta målbilden i nutid, i presens som det så fint brukar heta. För när du jobbar med denna typ av visualisering av mål och att ge hjärnan en målbild så är det den högra hjärnhalvan som får arbeta. Det är den vi använder när vi drömmer och där existerar inget tid och rum. Framtid finns inte för höger hjärnhalva utan den förstår bara det som händer nu. Så även om det är något som skall ske i framtiden så gäller det att tänka att målet skall uppnås nu.
Nu räcker det väl med teori?
Jorå, nu räcker det. Så varför skrev jag nu om detta? Vad innebär det för mig? Jo, mina vänner, det skall jag nu komma till. Allt detta flummande har faktiskt ett syfte gällande de(t) vägval jag valt i denna bloggserie. De första fem inläggen, prologen exkluderat, kan man säga var mitt sätt att filtrera ut och komma underfund med vad jag VERKLIGEN vill. Konstatera vad min starkaste och mest brinnande Önskan är. Just nu. Gällande detta. Sedan genom det val jag presenterade i det sjätte inlägget skulle man kunna, i denna association, säga var mitt sätt att sätta upp ett utmanande mål. I det sjunde inlägget så pratade jag om drömmar och att de inte förverkligar sig själv:
A DREAM written down with a date becomes a goal.
A GOAL broken down into steps becomes a plan.
A PLAN backed by action becomes reality.
Det här med att det krävs action för att realisera en plan är precis vad detta inlägg går ut på. Sätta målbilden för de saker jag vill skall hända och inte bara gå in och svinga vilt omkring. Finns ingen som vunnit en boxningsmatch på det sättet. Inte när det verkligen gällt i alla fall. Nä, en klar målsättning och hur man vill att det skall uppnås är vital. En kristallklar målbild. Här skapades Tro. Det åttonde inlägget i denna ”bok” kan man säga beskrev det realistiska med att uppnå denna Tro. Där konstaterades att utmaningen inte är orealistisk även om det fortfarande är en rejäl utmaning som skall övervinnas. Det som beskrevs i det inlägget talar även om händelser som hjälpte till att stärka självkänslan, eller sätta Förväntningarna.
Med detta vill jag bara säga att jag nu har verktygen för att sätta upp Målbilden. En visualiserad bild av hur jag vill att det skall bli inklusive hur jag vill att det skall låta och hur jag vill att det skall kännas. Faktisk så kommer jag att kunna inkludera även hur jag vill att det skall lukta och smaka med. Tror jag i alla fall. Tar nog ett tag att lyckas få med allt i målbilden. Gäller ju att försöka hålla allt i nutid och att försöka ”programmera” in allt vid upprepande tillfällen i hjärnan för att det skall sätta sig i det undermedvetna.
Så varför lägger jag då ned all denna tid? Allt detta arbete? Jo, för att, precis som jag skrev i det sjunde inlägget, så är ju hon som väntar på den inslagna vägen min sol, min vind och mitt… ja, mitt regn. Älskar hennes charm, hennes humor, hennes skratt och hennes leende. Precis de sakerna gör henne till den vackraste tjejen i mina ögon och jag känner att det är verkligen såsom Prince sjunger i sin fantastiska låt:
”Could you be the most beautiful girl in the world?
It’s plain to see you’re the reason that God made a girl
When the day turns into the last day of all time
I can say I hope you are in these arms of mine”
Just därför gör jag detta. Just därför kommer min målbild att vara kristallklar. Just därför, kommer jag göra det som krävs. Sedan får det undermedvetna fixa resten. Fixa miraklet.
I nästa inlägg kommer jag att fortsätta beskriva detta med mål och om att visualisera bortom det som man vill uppnå, men mer om det nästa gång som sagt…
Tidigare kapitel i denna bloggserie hittar ni här:
Prologue: Whole Lotta Love
Chapter 1: Wanna Be Startin’ Somethin’
Chapter 2: Waiting For A Girl Like You
Chapter 3: Writings on the Wall
Chapter 4: Perfect Strangers
Chapter 5: Love Me Again
Chapter 6: Love to Love
Chapter 7: Still Loving You
Chapter 8: True Colors
Chapter 9: The Most Beautiful Girl in the World
Epilogue: ???