Är sjukt hur snabbt tiden flyger förbi numera. I torsdags så var det nio (9!) månader sedan min kusin och äldste vän vandrade vidare. Helt sjukt! Visst, det känns inte som det skedde igår men att det redan gått så lång tid känns definitivt underligt. Veckan som varit har ju varit ”Yran-veckan” här i Jämtlands residensstad och några sedvanliga besök på krogstråket blev det ju. Kändes dock definitivt annorlunda att vara där utan att han fanns närvarande. Har som liksom varit lite av tradition att vi möts där på ett eller annat sätt. Kändes inte dåligt, inte så jag menar, men det kändes definitivt som att det var något som fattades. Eller rättare sagt någon som fattades.Man kan säga mycket om honom och tänker definitivt inte helgonförklara honom på något sätt bara för att han lämnat detta jordeliv men att han var en frisk fläkt på den här typen av tillställningar råder det inget tvivel om. Han var betydligt mer social och betydligt mer öppen för nya saker gentemot mig själv och han blev därför ofta den där som skapade en gemytlig gemenskap även ifall det kunde barka iväg med historierna ibland. Eller allt som oftast faktiskt. Men, men, så var det med honom och jag tycker nog att stråket var fattigare utan honom i alla fall.

Hur det var annars? Jorå, riktigt trevligt faktiskt med ett helt underbart fantastiskt väder. Gillar konceptet och Marmeladorkestern levererade verkligen i ett av tälten. Gillar dem betydligt bättre än både Patriks Combo och Ständut Blakk, även om deras fiolspelande är kul. Hade ett par riktigt trevliga dagar och kvällar på stråket och jag är glad att jag tog mig tid att vara där.