I fredags så besöktes tillställningen U Rock i Hedlundadungen i Umeå tillsammans med några goda vänner. Öl, mat och hårdrocksmusik i överflöd stod på schemat och inget av det nämnda blev en besvikelse. Tvärtom faktiskt. Är riktigt nöjd med allt tillställningen hade att bjuda på. Ian Haugland agerade konferencier och för musiken stod Lillasyster, Pain, Helloween och Skid Row. I just den ordningen. Vi missade Lillasysters spelning helt och hållet men anlände lagom till dess att Pain drog igång. För egen del så gjorde det inte så mycket att vi uteblev från Lillasysters spelning då det inte är några som jag brukar lyssna på. Inte alls faktiskt. Visst, jag har hört några låtar med dem men det är inte riktigt my cup of tea. Vad gäller Pain så gjorde de en helt okej spelning som varken går till historien som speciellt bra men inte heller som speciellt dålig. De är heller inga som jag brukar lyssna speciellt mycket på men de brukar finnas med på diverse spellistor på Spotify. Kände väl egentligen bara till två av låtarna som spelades; Shut Your Mouth och Same Old Song. Två riktigt bra låtar dock! Så även live.

Lagom till att det började mörkna vid klockan 21 så steg så huvudnumret och tillika anledningen till att vi var på plats upp på scenen. Helloween dundrade igång med klassiska Halloween och höjde ribban rejält vad gäller det musikaliska för kvällen. Konserten var en del av deras ”Pumpkins United” tour där de tidigare sångarna Kai Hansen och Michael Kiske återförenats med bandet och alternerade sånginsatserna med nuvarande sångaren Andi Deris. Riktigt trevligt och ett riktigt bra initiativ som definitivt adderade något positivt till stämningen på scen. Som helhet så var det en riktigt bra konsert där den gigantiska bakgrundsfilmen imponerade och där framförallt I Want Out, If I Could Fly, Eagle Fly Free och det lilla, lilla de spelade av suveräna Keeper of the Seven Keys stod ut. En bra konsert som levererade, trots att Future World versionen var lite si så där.

Kvällens överraskning stod dock den sista akten för. När Skid Row äntrade scenen vid midnatt så tänkte man att man skulle vara lite mätt på hårdrock men så var inte alls fallet. Bandet som väl främst är känt för 18 and Life levererade verkligen en rejäl käftsmäll där ens förutfattade mening om pudelrock kom rejält på skam. De levererade rejält hård hårdrock med en rejäl basgång och ett rivigt sound. Riktigt jäkla suveränt bra! Precis som Europe gjorde på Storsjöyran ifjol så lät Skid Row betydligt hårdare live än vad de gör på skiva. Mycket hårdare. Visst, 18 and Life lät ju som den skulle och I Remember You var väl så där mjuk som den är men i övrigt så levererade de en bastung och fartfylld konsert. Visst, man hade ju velat se Sebastian Bach som sångare men jag tycker att ZP Theart gjorde ett riktigt bra jobb som lead singer. Även om de inte spelade Wasted Time så saknade jag den faktiskt inte då den nog hade dragit ned tempot alldeles för mycket i spelningen. Nä, istället så levererade Big Guns, Monkey Business, Piece of Me och framför allt avslutningslåten som ni hittar nedan. På det stora hela var Skid Row kvällens bästa akt enligt mig och jag har definitivt fått ny respekt för den gamla Sunset Strip akten i och med spelningen. Upplägget för deras ”United World Rebellion” tour var verkligen suveränt bra!

https://youtube.com/watch?v=4jpf-eC-Xlk