Det slog mig nu ikväll. Bara så där faktiskt. Lite som en blixt från en klar himmel. Att något gått mig helt förbi. Något som jag, då jag skrev om det första gången, klassificerade som en av de värsta sakerna som hänt i mitt liv. Ibland är man dramatisk så det heter duga må jag säga. Men där och då så kändes det nog så. Minst sagt.
Uppbrottet som då hade ägt rum har satt sina spår, inget snack om den saken, och konstigt vore väl annars. Skrev då att dagen för alltid skulle finnas med mig på gott och ont. 15 augusti 2015.
När jag ett år senare skrev om händelsen igen, då med lite mer perspektiv, så var det väl lite mer nyanserat. Då hade det väl kommit till den nivån att dagen alltid skulle göra mig ledsen och vemodig. 15 augusti 2016.
Spolar vi så framåt ytterligare ett år, till ifjol, så slog det mig att, vilket förkunnades i det årets inlägg, datumet passerat utan att jag reflekterat över det. Tog 14 dagar förbi datumet innan jag kom på att dagen passerat. 15 augusti 2017. Tillstod fortfarande att dagen gjorde mig vemodig när jag tänkte på den men att händelsen inte gjorde mig ledsen på samma sätt längre.
Så vad vill jag säga med detta nu då?
Jo, att det nu gått mer eller mindre 2 månader(!) efter datumet innan tanken slog mig. 15 augusti 2018. Tydligt tecken på att historien numera ligger helt bakom mig och att det finns betydligt viktigare saker och personer i mitt liv numera. Viktigare än att uppehålla sig i det förflutna i alla fall. Tycker ju inte personen i fråga är oviktig på något sätt. Inte alls. Men hon är inte en del av det dagliga. Livet har verkligen gjort en sväng och det till det bättre på så många plan. Missförstå mig rätt, trivdes så som jag hade det tidigare med men de ändringar som jag gjort har det verkligen lett till en bättre tillvaro. Gillar verkligen hur livet rullar på just nu och det är helt utifrån aktiva val av mig själv. Är inte längre en passagerare utan agerar aktivt för att se till att det blir som jag vill. Givetvis utan att det sker på någon annans bekostnad. Nä, det finns inte på världskartan men är inte heller så att jag försöker göra andra till lags bara för att de skall få det bättre på min bekostnad. Är givetvis ett ge och ta och ett ständigt kompromissande men bejakar definitivt vad jag vill och vad jag vill göra bättre nu än tidigare. Det, bland många andra ting, är det jag lägger in i det här med att ”Live and Let Live!” som nuvarande bloggkategori heter.
När den tråkiga händelsen inträffade så återupplivade jag denna blogg från sin långa dvala efter några dagar och använde då Nina Simones gamla slagdänga ”Feeling Good” för att påvisa att det var en ny gryning, en ny dag, ett nytt liv som låg för fötterna. Använde den även senare när jag beskrev sökandet av min nya tjänstebil och att Volvos reklam just där och då speglade mitt nya leverne. Påstod jag i alla fall. Kanske tyckte jag så, kanske inte. Minns faktiskt inte. Men om vi skall vara ärlig så stämde det nog inte. Inte alls faktiskt. Däremot så skulle jag vilja påstå att det stämmer nu. Nu är det ett nytt liv för mig och det känns faktiskt riktigt bra. Därför avslutar jag detta inlägg med att återanvända Aviciis och Ane Bruns magiska version av låten en gång till.
”It’s a new life
For me
And I’m feeling good”