En av de vackraste skådespelerskorna vi har, i mitt ödmjuka tycke, är den underbara Jennifer Connelly. Precis som jag skrivit förut så är hon helt makalös i min bok och någon som bara verkar bli vackrare med åren, hur nu det är möjligt? Som i så många fall så tenderar man ju att försöka hitta anknytningar till dem man ser upp till och hur långsökt det än må verka så hittade jag ett underbart litet klipp med Jennifer från underhållande The Graham Norton Show, som knyter an till undertecknad. Åtminstone om vi blundar och drömmer lite.
1992 eller -93, minns faktiskt inte riktigt vilket år det var även fast jag nog skulle kunna kolla upp det då jag säkerligen har kvittot kvar i någon pärm i förrådet, så var det på tapeten att alla vi i min bekantskapskrets som nått över mittpunkten på våra tonår skulle köpa oss en ny Hi-Fi-anläggning av något slag. CD-skivorna hade förvisso funnits sedan mitten på första halvan av 80-talet, men det var nu i början på 90-talet som priset hade sjunkit till en nivå så försäljningen gick förbi kassettbanden. Givetvis så var det därför en CD-spelare som stod högst på listan för nyköpet. Vanligast var att vi alla, precis som undertecknad, satsade på en CD-spelare, en stereoförstärkare och ett par rejäla högtalare. Alla försökte givetvis att köpa lite olika grejer, eller åtminstone olika märken då det ju inte är något kul att äga samma saker. Medan vissa körde på Pioneer så valde andra Yamaha och ytterligare andra Denon, NAD och för den delen Sony. Själv så föll valet på Technics, vilket var/är Panasonics märke för high-end audio products. Med andra ord deras prestigemärke när det kommer till Hi-Fi-utrustning. Den CD-spelare (SL-PG420A) och förstärkare (SU-VX620) som jag köpte på gamla hederliga, och numera konkursade, ONOFF i Östersund har faktiskt hängt med sedan dess. Tro det eller ej. De har förvisso till viss del gett upp numera då det inte kommer något ljud ur förstärkaren och utgångarna på CD-spelaren glappar, men vad är annat att vänta av 30 år gamla produkter som använts kontinuerligt på ett eller annat sätt? Har varit makalöst bra genom åren måste jag säga. Har dem kvar, undanstoppade, och det finns faktiskt i mitt bakhuvud att jag skall lämna in dem och reparera upp dem så de fungerar igen. Varför? Ren och skär nostalgi. Vi får se hur jag gör med det. Om jag gör det så återkommer jag här i bloggen om det. Lovar.
Technics som varumärke försvann ett tag ifrån marknaden då Panasonic ändrade namnet till just ”Panasonic” på deras utrustning från 2002. I alla fall i stora delar av världen. I gamla hederliga Sovjet och i Japan så användes Technics fortfarande enligt Wikipedia. Hur som helst så återlanserades varumärket för ett par år sedan och gör nu riktigt fina prylar – spana in deras hemsida vet jag! Har själv gått och sneglat på deras EAH-AZ70W in-ear trådlösa hörlurar såväl som deras EAH-F70N hörlurar med brusreducering. Ser riktigt trevliga ut! Oavsett så är det kul att märket finns på kartan igen.
Så vad har då det här med Jennifer Connelly att göra? Jo, 1986 så spelade hon uppenbarligen in en reklamfilm för Technics där hon till och med sjöng på japanska! Låten i fråga gavs sedermera ut som singel där den toppade den japanska listan. Hur kul är inte det? Det är ju här jag tänker att jag undermedvetet måste valt Technics på grund av detta, tror ni inte? Jag hade definitivt inte sett reklamfilmen, eller för den delen hört låten, där i början på 90-talet, men jag hade ju sett henne i filmer som The Rocketeer och Labyrinth och förtrollats över hennes utstrålning redan där och då. Så, det måste väl finnas en connection mellan mig och Jennifer, tycker ni inte? 🙂
