Jag har vid några olika tillfällen och i olika sammanhang skrivet om livet här i bloggen. Till exempel när min kusin som tragiskt gick bort kämpade för sitt liv, på årsdagen av hans bortgång, när jag beskrev mitt liv i form av filmer och för att inte tala om att jag döpt en kategori här i bloggen till Live and Let Live!. Hur som haver så tänkte jag här starta en ny bloggserie med titeln ”Life” för att försöka mig på att bena ut mer i detalj vad det betyder och innebär för undertecknad, så här kör vi:
Vet inte ifall ni kommit i kontakt med det japanska konceptet med Ikigai, men det är i alla fall något som pockat på mer och mer i bakhuvudet hos undertecknad den sista tiden. Även om jag kanske inte tänkt på det i termer av Ikigai så passar mina tankar väl in på det som det representerar. Vad det är, för er som inte vet, är att det beskriver känslan av att ha en mening i livet och att vara motiverad (i alla fall enligt Wikipedia). Slår man in ordet i Google Translate så får man översättningen ”anledning att leva”, vilket väl då gör det till en filosofi som hjälper dig hitta den där ”saken” som du lever för. Ja, eller typ i alla fall. Meningen med livet, om ni så vill. Konceptet sägs komma från ön Okinawa, vilket nog många förknippar med en av de platser på jorden där man lever längst, och en del av förklaringen tros ligga i just filosofin. Så vad är det då mer konkret? Jo, genom att identifiera 1) det du älskar, 2) det du är bra på, 3) vad du kan få betalt för och 4) vad världen behöver, för att sedan hitta de gemensamma skärpunkterna, så kommer du att ha identifierat ”ditt” Ikigai. Om endast två eller tre av sakerna skär varandra så gör du endast saker utifrån en mening eller så uppstår en brist:
Så vad är det då för undertecknad och de tankar som snurrat i mitt huvud? Precis som jag citerat förut så är ju livet så som Eleanor Roosevelt så förtjänstfullt uttryckte det; ”Life is what you make it. Always has been, always will be”, och utifrån det så känner jag att jag behöver hitta mitt Ikigai. Faktiskt. Det som triggat känslan, och tankarna, är att jag för kanske första gången, åtminstone på mycket, mycket länge, upplevde en viss ångest att gå tillbaka till jobbet efter semestern. Om det berodde på för lite semester just i år eller under flera års tid, vilket antytts för mig, skall jag ha osagt. Oavsett så satte det dock igång tankarna som nu ledde mig mot funderingarna kring denna japanska filosofi. Då jobbtankarna, eller jobbångesten, var det som triggade det hela så tänkte jag se om jag kan värka fram mitt Ikigai-jobb. Kanske har jag det redan (och det var för lite semester som var anledningen) eller så kanske jag hittar mitt kall här i livet.
I nästa inlägg skall jag försöka presentera vad jag kommit fram till, så tills dess; Lev livet!