Tråkiga nyheter idag när vi nåtts av att Eddie Van Halen lämnat jordelivet blott 65 år ung. Åter ett offer för den obevekliga, i alla fall i många fall, cancern som skördat så många liv alldeles på tok för tidigt. Det har varit känt att han kämpat mot sjukdomen sedan 2001 men har ändå förblivit aktiv. Oavsett, och som vanligt, går ju tankarna till de nära och kära och vi sörjer att Van Halen aldrig mer kommer bli sig likt.
Många brukar hålla ”1984” med Jump och Panama som deras främsta skiva och eran med David Lee Roth som den bästa, men inte undertecknad. Nä, som jag skrev i föregående inlägg när jag konstaterade att Dreams var den näst bästa hårdrockslåten genom tiderna så är det ”5150” och Sammy Hagar-eran som är undertecknads favorit. Därför lyssnar jag ikväll på en annan favorit från den skivan och hoppas Eddie kommit till en bättre plats där cancern inte plågar honom.
Rest in Peace!