Idag är en dag som mestadels är nedåt känslomässigt. Den här dagen markerar ju årsdagen för när min kanske äldste vän och tillika kusin lämnade jordelivet, något som jag skrivit om här i bloggen från och till sedan dess. Att hans bortgång påverkat mig starkt råder det inga som helst tvivel om. Även fast det nu förflutit 4 år sedan det tragiska och oförklarliga skedde. Han gör sig ständigt påmind och han återkommer ofta i diskussioner som vi som kände honom har. Vilket är fascinerande i sig men tyder väl på att han är saknad och att hans närvaro fattas oss.

Där för 4 år sedan så lovade jag mig själv att bättre ta tillvara på det liv jag har, genomföra de ändringar som jag önskar här i livet och försöker ta tillvara på nuet, MITT nu, bättre. Tänker därför mer anamma hur han var i sättet, gå emot min egen natur och försöka vara lite mer impulsiv än vad jag vanligen är och gå mer rakt på sak med vad jag vill göra.

Ikväll tänder jag ett ljus för min vän, hoppas på att han hittat någon gammal VHS med filmen Critters och minns honom både i hans bästa och i hans sämsta stunder, det är det som skapar helheten, och jag vill fortsätta minnas honom precis som han var; alltid optimistisk och med ett stort hjärta i alla sina fel och brister. Jag hoppas du har det bra, min vän, och att du fortsätter vila i frid.

Vila i frid Kalle <3 | Borås HC