Precis som jag skrev i #BookStruck4-inlägget så är Stephen R. Donaldsons böcker The Chronicles of Thomas Covenant, the Unbeliever en absolut favorit. Just därför så fick jag häromveckan för mig att läsa igenom den tio böcker långa bokserien igen och här tänkte jag lite kort och gott sammanfatta vad jag tycker om respektive bok i serien:
Lord Foul’s Bane
I den första boken så får vi lära känna den leprasjuke författaren Thomas Covenant som på något magiskt sätt transporteras över till en magisk fantasy-värld kallad ”Landet” efter en olycka och där inser att han blir utvald att rädda eller förgöra världen. Han är en paradox som genom sin vigselring av vitguld har förmågan att frigöra den vilda magin som håller samman allt men som samtidigt tror att han fastnat i en dröm och agerar därefter. I den första tredjedelen av boken så blir Covenant helad från sin leprasjuka och återfår därmed också sin potens, vilket gör att han, i sin övertygelse om att det är en drömvärld han befinner sig i, våldtar en ung flicka som hjälpt honom. Kort därefter så ger han sig av, med flickans mor som sin guide, för att leverera ett ödesdigert meddelande från Landets uråldrige fiende, Furst Nid (eller Lord Foul), till de styrande Furstarna i Landet. Covenant, som amputerat två fingrar på sin högra hand på grund av sin spetälska, identifieras med en av Landets gamla legendariska hjältar; Berek Halvhand och blir därmed kallad för Urfurste även om han själv identifierar sig som den klentrogne på grund av sin motvilja att tro att allt detta händer på riktigt. Motvilligt, mest som ett sätt för honom att vakna ur drömmen, så följer han med furstarna i ett uppdrag att återta den återfunna Lagstaven från Driggel Klippmask, en av Furst Nids underhuggare.
Trots att Covenant inte är den vanliga protagonisten som man vill identifiera sig med, inte alls faktiskt, så gillar man honom ändå på något konstigt vis. För även om han gör en del avskyvärda saker så får Donaldsons berättande en att heja på honom ändå. Vilket är helt makalöst bra skrivet! Att påstå att den första boken är lättläst är att sträcka på sanningen lite väl mycket och även om den nog egentligen är den svagaste i serien så är den ändå tillräckligt bra för att bjuda in och få en att läsa vidare. När den är bra så är den oerhört bra, men den är också bitvis rejält tung. Aldrig dålig, men tung både i ämnet den skriver om och språket den använder.
Jag har alltid gillat den första boken, för sitt sätt att presentera Landet och sätta bakgrunden till allt som komma skall, och denna genomläsningen (eller genomlyssningen om vi nu skall vara petnoga) ändrade inte det faktumet. Jag valde, min vana trogen att lyssna på ljudboken på engelska och denna gången så lyssnade jag på versionen med Scott Brick som uppläsare till skillnad mot John Chansers version som jag lyssnat på tidigare. Båda är bra men jag måste säga att jag gillar denna version bättre.
Så, har du inte läst Lord Foul’s Bane, eller Furst Nids Förbannelse som den heter på svenska, så rekommenderas den verkligen.
The Chronicles of Thomas Covenant, the Unbeliever:
- Lord Foul’s Bane (1977)
- The Illearth War (1978) + Gilden Fire (1981)
- The Power That Preserves (1979)
The Second Chronicles of Thomas Covenant:
- The Wounded Land (1980)
- The One Tree (1982)
- White Gold Wielder (1983)
The Last Chronicles of Thomas Covenant:
- The Runes of the Earth (2004)
- Fatal Revenant (2007)
- Against All Things Ending (2010)
- The Last Dark (2013)