De flesta som känner mig vet att jag gillar gamla Film Noir-pärlor som To Have and Have Not, Out of the Past, The Third Man, Double Indemnity och framförallt Touch of Evil, men även nyare iterationer som L.A. Confidential, Payback och Chinatown, även om de kanske mer klassas som Neo Noir. Hursomhelst, om ni hängt med här i bloggen genom åren så vet ni vid det här laget att på min 10-i-topp lista över de bästa filmerna genom tiderna så återfinns inte mindre än två Film Noir-mästerverk, nämligen fantastiska The Maltese Falcon från 1941 på fjärdeplatsen och den helt magiska The Big Sleep från 1946 på förstaplatsen – precis så mycket gillar jag Film Noir! Om jag sedan måste välja favoriten, så är det ju, som The Big Sleep kanske hintar om, mycket riktigt historierna om Raymond Chandlers hårdkokte privatdetektiv Philip Marlowe som ligger varmast om hjärtat. Jag har läst igenom de 7 originalböckerna och jag har sett de filmatiseringar som gjorts av böckerna, vilka är:
The Falcon Takes Over (1942), som är en adaption på bok nummer två; Farewell, My Lovely, där George Sanders spelar karaktären The Falcon, som egentligen är Marlowe. Den lämnar väl en del i övrigt att önska, vilket väl även den andra filmen gör, Time to Kill (1942), som är en adaption av tredje boken; The High Window, där Lloyd Nolan spelar karaktären Michael Shayne istället för Marlowe. Det tredje försöket till film, Murder, My Sweet (1944), som återigen är en adaption på den andra boken, är betydligt bättre med Dick Powell som Marlowe. Men sedan så kommer vi ju till mästerverket, The Big Sleep (1946), som är en adaption på den första boken med samma namn och med en alldeles, alldeles strålande Humphrey Bogart som den hårdkokte detektiven. Förväntningarna på den efterföljande filmatiseringen, The Lady in the Lake (1947), från den fjärde boken med samma namn och med Robert Montgomery som Marlowe, är egentligen inte dålig, det är bara det att man hade velat att Bogart återigen axlat rollen. Femte filmen i ordningen, The Brasher Doubloon (1947), vilket återigen var en adaption av den tredje boken men med George Montgomery som Marlowe, är även den hyfsad, medan den sjätte filmen, enkelt titulerad Marlowe (1969), där James Garner gör huvudrollen, och som bygger på den femte boken; The Little Sister, är riktigt, riktigt bra. Så är även nästa film, The Long Goodbye (1973), från den sjätte boken med samma namn där en flummigt strålande Elliot Gould gestaltar karaktären. Jag gillar även de två filmadaptionerna av Farewell, My Lovely (1975) och The Big Sleep (1978) med Robert Mitchum, även om de inte kommer upp i samma klass som första The Big Sleep adaptionen, men vilken gör det? Den sjunde och sista boken som Chandler skrev; Payback, har ännu inte fått någon filmadaption.
Men det finns ju fler adaptioner, kanske du nu säger? Jo, men de är gjorda för TV och några värda att nämna där är väl den 11 avsnitt långa serien Philip Marlowe, Private Eye (1983 & 1986) med Powers Boothe som titelkaraktären och filmatiseringen av den åttonde boken som delar filmens namn, Poodle Springs (1998) med James Caan som Marlowe. Men vänta nu, du skrev ju ovan att det endast fanns sju böcker? Ja, sju böcker skrivna av Raymond Chandler. Den åttonde boken hade han påbörjat vid sin död men endast de fyra första kapitlen var klara och boken färdigställdes därefter av Robert B. Parker, som även skrev ytterligare en bok därefter, dvs nummer nio i ordningen, vid namn Perchance to Dream, som är en uppföljare till den första boken, The Big Sleep. Därefter har tre böcker till skrivits om Marlowe; The Black-Eyed Blonde av Benjamin Black (a.k.a. John Banville), Only to Sleep av Lawrence Osborne och nu senast The Goodbye Coast av Joe Ide.
Så varför i hela friden skriver jag nu om detta? Jo, det är nämligen så att en filmadaption av The Black-Eyed Blonde nu är på ingång och häromdagen så fick vi ta del av den första trailern. Titeln på filmen är precis som i adaptionen från 1969 kort och gott Marlowe. Denna gången axlar Liam Neeson hudrollen som den hårdkokte privatdetektiven och jag måste säga att jag gillar det jag ser. Jag hoppas innerligt att detta blir precis så bra som jag vill att det skall bli. Vad tycker du?