Titeln på inlägget är lånat från Richard Curtis film från 2013. Ni vet, han som gjort fantastiska Notting Hill och underbara Love Actually. Där slutar i och för säg likheterna, med titellånet, även om det hade varit bekvämt att kunna resa i tiden såsom de manliga karaktärerna i filmen. Riktigt coolt och nice hade det varit. Men det är inte det som jag hade tänkt skriva om. Faktiskt inte. Nä, tänkte att jag skulle följa upp de två tidigare inläggen, som ni hittar här och här, gällande det här med tid och min uppenbara brist på den nu för tiden. Jag kommer inte att fortsätta beskriva om varför jag har ont om tid utan kommer istället nu att fokusera på att försöka beskriva vad jag egentligen gör åt det hela. Det vill säga vad jag gör för att frigöra min tid. Är ju svårt att leva det liv man vill ifall det inte finns tid över för att göra just det. Leva som man vill. Ifall all möjlig ”skit”, pardon my french, äter upp den numera dyrbara tiden så man inte kan göra sådana saker som man önskar. Så vad gör jag åt det hela då?
Den absolut största tidstjuven är ju helt klart mitt resande, främst i tjänsten. Här har jag inte riktigt lyckats så bra som jag önskat med att frigöra tid, vilket i realitet betyder att resa mindre. Främst resa mindre på fritiden. Som jag beskrev i ett av de tidigare inläggen så har jag definitivt lyckats minska på bilkörningen. I alla fall den som jag gör i tjänsten. På de 8 första månaderna i år har jag kört strax över 1000 mil, vilket är en minskning mot samma period för tidigare år där siffran pendlat mellan ca 1800 mil och 2300 mil. Klart mindre tid i bilen!
En annan sak som ätit upp min tid som jag nu tagit tag i och som kommer bli bättre på sikt då uppdragen upphör är det här med att vara kassör och sekreterare för Viltvårdsområdet där jag jagar. Har under sommaren rannsakat mig själv ordentligt gällande det här med jakten som helhet och kommit fram till att det är något som jag inte längre vill hålla på med. Intresset finns inte riktigt där helt enkelt. Enda anledningen att jag hållit på så här länge är faktiskt att det varit, och är, oerhört trevligt att bo en vecka tillsammans med min kära morbror i stugan. Är det som varit den riktig anledningen till att jag fortsatt jagat. Inte själva jakten. Inte alls faktiskt. Vid årsmötet vi hade i år så tog jag därför tag i det hela och annonserade min avgång från posterna som kassör och sekreterare och meddelade att jag inte har för avsikt att jaga under nästkommande år. Jag kommer inneha befattningarna under detta jaktår, vilket avslutas sista juni nästa år, men från och med 1 juli 2019 så får någon annan ta vid. Känns både skönt och vemodigt att tagit och meddelat beslutet men vet att det är det rätta då jag inte prioriterar jakten för fem öre. Den känns mest som ett tvång faktiskt. Känns också rätt utifrån det faktum att jag inte äter speciellt mycket kött nu för tiden. Nästan inget alls faktiskt. Så finns ingen direkt anledning utifrån det att jaga heller.
Där har ni det. Två saker som jag sett till att göra för att frigöra min tid för att därigenom skapa utrymme att göra det jag riktigt brinner för. Vad det är, samt fler åtgärder jag tagit för att ytterligare frigöra tid, återkommer jag med i senare inlägg. Ni får helt enkelt hålla till godo med detta tills det andra kommer. För det kommer. Jag lovar.
Vet att jag haft med nedan låt här i bloggen tidigare, kanske till och med flera gånger, men då jag gillar den helskarpt så får den bli med en gång till. Bra saker är ju till för att återupprepas, tycker ni inte?
”I Can Hear What Your Thinking
All Your Doubts And Fears
And if you look in my eyes in time you’ll find the reason I’m here
And in time all things shall pass away
In time you may come back some day
To live once more”