Har nu lyssnat igenom de tre första böckerna i Wheel of Time-serien och det har väl, som jag ”hotade” med i föregående inlägg i denna serie, därmed blivit dags att skriva ihop ett utlåtande, tycker ni inte? Visste väl det 🙂
Jag minns väl hur lika jag tyckte Farornas Väg, som den första halvan av den första boken heter i den svenska översättningen, var Sagan om Ringen när jag läste den första gången. Samma med den andra halvan av den första boken; Tidens Hjul. Båda bättre, men väldigt lika som sagt. Fast egentligen så är de väl inte så lika. Visst, vid första anblicken så kan Jordans Trollocs lätt jämföras med Tolkiens Orcs och Myrddraals med Ringwraiths, men allt eftersom historien utvecklar sig så visar sig även den stora skillnaden. Utöver det så är väl den enda likheten att hela historien tar sin början i ett samhälle avlägset från den vanliga civilisationen och att huvudrollsinnehavarna blir, precis som i Ringen, förföljda och jagade av de onda. Men där skulle jag vilja säga att likheterna tar slut. Jordan målar upp en betydligt mer komplex värld och de den bakgrundshistoria som ligger till grund är betydligt mer mångfacetterad, även om mycket endast antyds här i den första delen och utvecklas först i de senare böckerna. Trots det, eller kanske på grund av det, så får nog EotW anses som den enklaste av böckerna i serien. Den med den mest linjära historien. Vilket i sig inte betyder att den är dålig. Långt ifrån. Boken gör grundjobbet och sätter premissen för vad som komma skall på ett strålande sätt och man önskar hela tiden läsa mer. Med en välskriven berättelse, fantastiska karaktärer och en avslutning som får en att sukta efter mer så kan man här skönja den storhet som Wheel of Time skulle komma att bli.
Betyg: 3 av 5
Tidigare:
WoT 1: Eye of the World
WoT: Wheel of Time