Så nu har jag sett den enormt kritikerrosade filmen som så olyckligt blev felaktigt utropad till vinnare av Bästa Film på Oscarsgalan av Warren Beatty. Snacka om snabba vändningar vad gäller känslorna som de inblandade måste upplevt. Först total eufori vad gäller glädje när man får höra att man vunnit till att bli totalt nattsvart och ridå ned (ursäkta) när det visade sig vara felaktigt. Hur som helst, nedan följer vad jag tyckte;
La La Land
Första 30 minuterna gillade jag inte alls. Tråkig och med bristfällig musik om ni frågar mig. Underhöll inte alls. Men sedan så tar det sig och de nästkommande 30 minuterna underhöll storligen och var film när den är som bäst. Att det är en musikal i grunden är inget som stör mig. Raka motsatsen faktiskt. Jag gillar som regel musikaler. Okej, kanske inte är det största av beundrare av Grease (vet att det nästan är att häda!), Saturday Night Fever (trots att Bee-Gee’s musik är bra), Sound of Music och Mary Poppins även om de har sina kvaliteter men om vi däremot vänder ögonen mot geniet Gene Kelly och kanske framförallt Singing in the Rain så talar vi ju filmmagi på hög nivå. Den filmen är helt enkelt helt underbar. Ja och sedan så har vi ju alla filmer med Ginger Rogers och Fred Astaire, för att inte tala om Wizard of Oz med Judy Garland. Eller Ziegfeld Follies med eliten av musikalstjärnor på 40-talet. För att inte tala om Anchors Aweigh där Gene Kelly (igen) dansar med musen Jerry från Tom & Jerry. Så har vi ju The Rocky Horror Picture Show med favoriterna Tim Curry och Meat Loaf. Sist men inte minst, ja jag vet att det inte är den ”sista” då jag medvetet utelämnat filmer som Hair, The Commitments, Purple Rain, Fame, Cabaret m.fl., men det är den sista jag tänkte ta upp här; Blues Brothers. Då pratar jag både första filmen och uppföljaren 2000. Fantastisk musik i båda. Men nu var det ju La La Land vi diskuterade så tillbaka till den. Första timmen var alltså först lågvatten och sedan högvatten. Andra och sista timmen tycker jag började lika svagt som den första. Tappade lite intresset för historien men när vi kommer in i den sista akten då allt skall knytas samman så blir filmen så där magiskt suveränt bra igen. Enormt fint avslutad och jag gillade verkligen hur regissören knöt ihop hela filmen. Magiskt bra. Om vi nu går till skådespelarna så vann ju Emma Stone en Oscar för sin rolltolkning men även om jag tycker hon var bra så har jag svårt att se varför hon gjorde det. Har inte sett någon av de andra filmerna där hennes mottävlande var med så kan ju hända att hon var bäst av dessa, även om jag betvivlar det. En stark insats men inte SÅ bra. Ryan Gosling vann inte men han förlorade helt rätt mot Casey Affleck som var helt suverän i Manchester by the Sea. Gosling var dock riktigt bra och skulle alla andra dagar i veckan vunnit statyetten om det inte vore för Affleck. I slutändan så var La La Land lite av en berg-och-dalbana i mitt tycke. Dålig då den var dålig, tråkig då den var tråkig och helt fantastisk då den var bra. På gränsen till magisk. Förstår att många gillar den men jag hade nog kanske lite för höga förväntningar efter alla lovord. En riktigt, riktigt bra film som jag rekommenderar men inte det fantastiska mästerverk som jag hade väntat mig.
Betyg: 4 av 5
Tidigare inlägg i denna serie hittar ni här:
Gömd liten pärla (Hidden Figures) – Betyg 4,5
Lejon i Månljus (Lion & Moonlight) – Betyg 3 & 3
King of the Hill (Hacksaw Ridge) – Betyg 4
Sjöutsikt (Manchester by the Sea) – Betyg 3
Hell Arrives (Hell or High Water & Arrival) – Betyg 3,5 & 3
Då återstår bara att se Fences av och med Denzel Washington. Skall bli intressant att se hur den står sig.