Precis som jag skrev i #BookStruck4-inlägget så är Stephen R. Donaldsons böcker The Chronicles of Thomas Covenant, the Unbeliever en absolut favorit. Just därför så har jag fått för mig att läsa igenom den tio böcker långa bokserien igen och här tänkte jag lite kort och gott sammanfatta vad jag tycker om respektive bok i serien:
The Illearth War
Efter att ha ramlat i sitt hem och slagit huvudet mot en bordskant så upptäcker den leprasjuke författaren Thomas Covenant att han återigen befinner sig i den magiska fantasy-världen kallad Landet. Arg över det faktum att han har transporterats bort från ”verkligheten” så tror Covenant att han återigen upplever en dröm eller vanföreställning på grund av sin huvudskada och hans hypotes stöds av det faktum att i Landet så har fyrtio år passerat sedan han sist var där jämfört med endast några få veckor i hans egen värld. Ny ledare för de styrande Furstarna är Elena, som Covenant så småningom upptäcker är hans dotter efter våldtäkten som han genomförde i sin tidigare vistelse, och som med hjälp av den återtagna Lagstaven är den som kallat honom till Landet denna gång för att hjälpa dem bekämpa Furst Nid som samlat ihop en massiv armé, med vilken han nu hotar folket i Landet. Ledare för Furstarnas styrkor är en man vid namn Hile Troy, som kommit till Landet från Covenants värld, medan Furst Nids styrkor leds av tre bröder, tre jättar, som alla har extra krafter via varsin skärva från den mäktiga Ondskans Sten (eller Illearth Stone) som Driggel Klippmask hittade fyrtio år tidigare. Medan Troy och de övriga Furstarna leder Landets armé i konfrontationen med Furst Nids styrkor så går Covenant motvilligt med på att följa Elena för att leta efter en forntida magisk kraft som Elena tror kommer att säkerställa Landets seger.
Med sitt fortsatt relativt tunga språk bitvis så lyckas boken till trots gripa tag i en och göra historien om en av de mest udda protagonisterna till en häpnadsväckande intressant sådan. Precis som sin föregångare så är den aldrig dålig, inte det minsta. Tung emellanåt, javisst, men inte dålig och sedan när den är bra, ja då är den precis så där oerhört bra så det inte går att sluta läsa.
Jag gillar den tvådelade historien där vi i den andra tredjedelen får följa konfrontationen mellan de godas och de ondas styrkor genom Hile Troy och hur vi i den avslutande tredjedelen får följa Covenants och Elenas sökande. Precis som med föregående bok så valde jag att lyssna på den engelska versionen av ljudboken och även denna gång uppläst av den fantastiske Scott Brick.
The Illearth War, eller Ondskans Sten som den heter på svenska, är en värdig uppföljare till den första boken och är egentligen på alla sätt den bättre av de två.
The Chronicles of Thomas Covenant, the Unbeliever:
- Lord Foul’s Bane (1977)
- The Illearth War (1978) + Gilden Fire (1981)
- The Power That Preserves (1979)
The Second Chronicles of Thomas Covenant:
- The Wounded Land (1980)
- The One Tree (1982)
- White Gold Wielder (1983)
The Last Chronicles of Thomas Covenant:
- The Runes of the Earth (2004)
- Fatal Revenant (2007)
- Against All Things Ending (2010)
- The Last Dark (2013)