Precis som jag skrev i #BookStruck4-inlägget så är Stephen R. Donaldsons böcker The Chronicles of Thomas Covenant, the Unbeliever en absolut favorit. Just därför så har jag fått för mig att läsa igenom den tio böcker långa bokserien igen och här tänkte jag lite kort och gott sammanfatta vad jag tycker om respektive bok i serien:
The Power That Preserves
Tillbaka i sin egen ”riktiga” värld så försummar Thomas Covenant att behandla det sår i pannan som han erhöll när han slog i bordskanten i föregående bok, vilket gör att hans vilande spetälska återigen blir aktiv. När han vandrar i skogen utanför sin hemstad så hittar han en vilsen liten flicka som blivit biten av en skallerorm och när han försöker rädda henne så blir han återigen kallad till Landet. Denna gång är det Mhoram, numera Storfurste, som är i behov av hjälp mot Furst Nid som förbereder sig för sitt sista angrepp på Landets folk. Covenant ber dock Mhoram att avbryta kallelsen så han skall kunna rädda den lilla flickans liv i den ”riktiga” världen, vilket Mhoram sorgset samtycker till. Covenant lyckas därefter rädda flickan men till priset av att han själv blir förgiftad av det gift som han lyckats suga ut ur betet som flickan fått. I detta förgiftade tillstånd och med vetskap om att flickan är i säkerhet så accepterar han en andra kallelse till Landet, denna gång från Triock, mannen som älskade Lena som Covenant våldtog vid sin första vistelse i Landet, och jätten Salthjärta Skumföljare, hans följeslagare från uppdraget att ta tillbaka Lagstaven och en av de två sista överlevande jättarna. Sju år har gått sedan hans senaste vistelse, Blodsvakten som alltid försvarat Furstarna har upplösts och Helgasten, Furstarnas mäktiga fästning, är under belägring av Furst Nids styrkor. Covenant bestämmer sig att han inte skall hjälpa Mhoram och de andra Furstarna utan han, Triock, Salthjärta och en åldrad Lena styr istället mot Ridjeck Thome, själva hjärtat av Furst Nids herravälde, för att med hjälp av den Vilda Magin besegra Furst Nid och förstöra Ondskans Sten. Men det vita guldets bärare kan lika gärna föra med sig den totala undergången för Landet som dess räddning.
Boken är inte riktigt lika bra som sin föregångare men den är bra, därom råder inga tvivel. Den är skriven med samma tunga språk som sina föregångare och den kräver sin läsare. Fast med det sagt så blir man rikligt belönad och när den är bra så är den precis lika bra som sina föregångare. Boken knyter på ett bra sätt ihop historien, eller krönikan, som spänner över alla tre böckerna och skapar en helhet som mycket väl hade kunnat ta slut precis här och nu med denna tredje bok.
Återigen så är historien tvådelad, där vi i den ena parallellhistorien får följa Storfurst Mhoram och de andra furstarnas kamp i belägringen av Helgasten och i den andra, som ni säkert förstår, så får vi följa Covenants resa till Furst Nids boning och den oundvikliga slutstrid som där kommer äga rum. Den här gången hoppar historien mer fram och tillbaka istället för att vara uppdelad i tydliga delar, vilket jag definitivt gillar och som passar denna historia bättre. Precis som med de två föregående böckerna så valde jag att lyssna på den engelska versionen av ljudboken och även denna gång uppläst av den fantastiske Scott Brick.
The Power That Preserves, eller Kraften som Bevarar som den heter på svenska, avslutar den första krönikan på ett riktigt snyggt sätt och även om den i mitt tycke är lite sämre än den föregående boken så är den fortfarande väldigt bra. Väldigt, väldigt bra till och med.
The Chronicles of Thomas Covenant, the Unbeliever:
- Lord Foul’s Bane (1977)
- The Illearth War (1978) + Gilden Fire (1981)
- The Power That Preserves (1979)
The Second Chronicles of Thomas Covenant:
- The Wounded Land (1980)
- The One Tree (1982)
- White Gold Wielder (1983)
The Last Chronicles of Thomas Covenant:
- The Runes of the Earth (2004)
- Fatal Revenant (2007)
- Against All Things Ending (2010)
- The Last Dark (2013)