Har ni varit med om att saker och ting inte riktigt blir som man säger? Inte riktigt blir som man tänkt sig? Givetvis har ni det. Ni är ju inte mer än människor ni med. Man säger att man skall göra en sak men istället för att se till att det blir så så rinner det ut i sanden, eller man ändrar sig, eller man får annat på agendan. Oavsett orsak så blir det som sagt inte som man velat och trott. Vilket också är fallet gällande detta. Jag ”lovade” ju i förra inlägget att nästkommande tre inläggen skulle beskriva de tre olika avstickarna från den nuvarande cirkelvägen som jag antytt i tidigare inlägg men så blir nu inte fallet. Inte alls faktiskt. Inte heller kommer jag att följa det här med endast sex inlägg plus epilog kvar. Nä, och jag kommer inte heller att följa det jag skrev angående att skrota två versioner av samma låt och användandet, eller inte användandet, av citat från låten ifråga. Tanken finns, tror jag i alla fall, att fortfarande låta en och samma artist knyta samman de tre inläggen om avstickarna. Men vi är inte där än. Inte riktigt. Det blir några inlägg dessförinnan och jag kan mycket väl komma att ändra strukturen och titlarna. Men det tar vi då. Nu är nu och nu så blir det det så här…
Är ju ett tag sedan jag började beskriva de ”tre avstickarna från den nuvarande cirkelvägen” och även om man kanske kan tro det så har jag inte suttit stilla i båten och bidat min tid, som det så fint brukar heta. Faktum är att jag har så där lite på ett ytligt sätt faktiskt provgått alla tre vägarna. Undersökt alla deras olika status. Försökt få en känsla av vad det skulle innebära att slå in på den ena eller den andra vägen och också försöka få en förståelse för hur den ena vägen skulle reagera på att jag slog in på den andra och vad det skulle göra med den tredje, samt vice versa åt alla tre håll. Inte det lättaste. Samtidigt, och kanske det viktigaste i detta, vilket är lätt att glömma ibland, så har jag försökt reda i mina egna känslor. Försöka komma till insikt i vad det är jag F A K T I S K T vill på ett ytterst egoistiskt sätt. Inte helt självklart. Inte i detta nu i alla fall. Därav så har jag skapat detta inlägget. Eller inte därav. Det har kommit till därav. Att jag nog behöver lite mer tid för att faktiskt reda i mina egna känslor, få fram vad jag faktiskt vill. Så, så får det bli. Skynda långsamt. Har ju inte direkt någon superbrådska. För som ni kanske vet så är det ju som titeln till detta kapitel säger, även om jag inte direkt tror att min mamma någonsin har sagt det till mig. Hon kan ha gjort det, men i sådana fall så minns jag det inte. Oavsett om hon sagt det eller inte så:
”You can’t hurry love
No, you just have to wait
She said trust, give it time
No matter how long it takes”
Tidigare och kommande kapitel i denna bloggserie hittar ni här:
Prologue: Whole Lotta Love
Chapter 1: Wanna Be Startin’ Somethin’
Chapter 2: Waiting For A Girl Like You
Chapter 3: Writings on the Wall
Chapter 4: Perfect Strangers
Chapter 5: Love Me Again
Chapter 6: Love to Love
Chapter 7: Still Loving You
Chapter 8: True Colors
Chapter 9: The Most Beautiful Girl in the World
Chapter 10: What Kind of Love
Chapter 11: Simple Man
Chapter 12: Roads Untraveled
Chapter 13: Shy
Chapter 14: I Only Wanna Be With You
Chapter 15: Road to Nowhere
Chapter 16: Point of No Return
Chapter 17: Changes
Chapter 18: You Can’t Hurry Love
Chapter 19: Name You Beautiful
Chapter 20: Hold on My Heart
Chapter 21: Hey Mr DJ (Won’t You Play Another Love Song)
Chapter 22: Turning Point
Chapter 23: ???
Chapter 24: ???
Epilogue: ???