MaiM's Blog

No Secrets, No Lies

Månad: mars 2010

Rule Britannia

Tillbaka i världsmetropolen efter en vecka ute i ”fält” å tjänstens vägnar. Först var det Karlstad, sedan blev det Alingsås innan kosan styrde mot de brittska öarna och huvudkontoret i Kings Langley. Var mycket som hände för första gången under resan; första gången jag träffade en rad kollegor, första gången jag besökte Harrods i London, första gången jag besökte Alingsås och första gången jag besökte min chefs stuga på, som han kallar det, ”landet”.

Måste säga att ordspråket stämmer väl in; borta bra men hemma bäst. Fast förvisso så var vädret relativt skönt i england med, hör och häpna, sol. Man fick faktiskt lite vårkänslor och hur mycket jag än tycker om vintern, för det gör jag – ärligt, så bara påsken är överstökad så kan det faktiskt få bli vår här hemma med.

Höll dock på att missa planet tillbaka till Ö-sund då jag bokat ett icke godkänt anknytningsplan (för kort tid emellan). Fick springa som en liten gasell från utrikesterminalen till inrikes och lyckligtvis så kom jag med. Hade väl inte varit hela världen om jag missat men hade då behövt vänta nästan 4 timmar extra på Arlanda innan jag kunnat flyga hem. När man får välja mellan en fredagkväll hemma och en på flygplatsen så tror jag nog ni vet vilken man väljer alla dagar i veckan, eller hur?

Nu får det bli till att försöka avsluta andra säsongen av Sons of Anarchy i väntan på att E skall komma hem. Hon är ju ute och svänger sina olurviga men lär väl dyka upp om ett par timmar. Har verkligen dragit ut på tiden med att se klart denna säsong men tiden verkar inte vilja räcka till längre…

Ni glömmer väl inte Earth Hour imorgon? Just det, dags att släcka ljuset en timma igen mellan 20:30 och 21:30. Jag kommer att göra det, gör du?

Avslutar men en låt som verkligen satt sig på min hjärna. Helt otroligt suveränt bra. Håll till godo:

Two Steps from Hell – Heart of Courage
<!–
WriteFlash('’);
//–>

Kort, kort..

Hoppet till en kortbandare vid nyköpet av snöskoter kan ha visat sig vara lite mindre genomtänkt än vid första anblicken. Inget snack om att skotern går bra, är fin och att jag är nöjd med köpet men det finns alltid det där men:et.

Men…

Att gå från en skoter med 385cm lång matta och 51mm kammar till en med 307cm lång och 38mm kammar visade sig vara en rejält stor skillnad. Förarfel, är lätt att vräka ur sig, men nja, riktigt så är inte fallet. Att skotern går fin fint i snön råder det inga tvivel om, men det gäller att planera sin körning lite mer. Eller rättare sagt det gäller att planera sin körning hela tiden och att leva på farten. Går inte att stanna i ospårad djupsnö mitt i en backe och tro att man skall kunna köra därifrån sedan. För det kan man inte, så enkelt är det. Man spinner ned sig ögonblickligen. Vilket väl har sin charm. Faktum är ju att den går helt fenomenalt bra efter leden, men är något mer begränsad ute i terrängen. Så är det bara. Gäller väl för undertecknad att inse att man inte har en ”mountain” maskin längre.

Sedan så går det ju att köra fast i vatten på sjön med, vilket framgångsrikt testats i helgen. Tur att vädret i alla fall var helt fenomenalt fantastiskt. Var som tur var fler som körde fast med betydligt värre, längre och högre mattor än undertecknade – oavsett märke. Jag kom i alla fall lös helt själv med min, vilket de andra inte gjorde… 🙂

Nu blir det matlagning på agendan. Tacogratäng var det evigheter sedan jag åt så det får bli det ikväll lagomt till E kommer tillbaka från stallet. Har varit hundvakt i helgen och eftersom min nya bästa vän lystrar till namnet Bildt så blar dagen matlagningsmusik följande:

Starship – We Built This City

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Helt otroligt dåligt av mig, jag vet. Men brukar gå omkring och sjunga på den för honom. Låten är ju bra så den gör inte ont att lystra till…

Tjoflöjt, karla fan…som pianostämmaren brukar säga. Vi som vet vem han är, vet. Ni andra får leva i okunskap…

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén