I den mycket fina filmen About Time från manusförfattaren och regissören bakom bland annat fantastiska Notting Hill och magnifika Love Actually så finns det en underbar cover på The Waterboys gamla dänga ”How Long will I Love You” av både Ellie Goulding samt Jon Boden, Sam Sweeney och Ben Coleman. I den finns följande textrad som väl beskriver hur jag känner för hon som varit föremålet i detta ”projekt” samt i Writings on the Wall inläggen (som strax skall få sin avslutning här i bloggen):

How long will I love you
As long as stars are above you
And longer if I may

Med det sagt så kommer jag att lämna det så. Lämna det med att jag nog för alltid kommer att älska henne, men jag kommer inte att agera på det. Jag vet att jag sagt det tidigare och att jag då ändrat mig, men det kommer inte att ske den här gången då jag verkligen funderat igenom det hela nu. Om jag skulle valt att agera på det hela så skulle jag otvivelaktigt såra en hel del människor som jag verkligen inte vill såra. Att jag för egen vinning skulle göra något som skulle orsaka smärta och lidande för andra känns helt enkelt inte rätt. Känns inte som jag. Jag gör inte sånt för egen vinnings skull. Missförstå mig rätt här. Jag vill fortfarande inget annat än att bli tillsammans med henne men det får ske på annat sätt än att jag tar initiativet. Är det meningen att det skall hända så händer det. Jag tänker helt lämna det till ödets nyck. Eller hennes nyck kanske är en bättre beskrivning. Den gamla Queen-hiten från Highlander beskriver väl hur det för tillfället känns:

There’s no time for us
There’s no place for us
What is this thing that builds our dreams,
Yet slips away from us?

Som ni väl räknat ut vid detta laget så avslutar detta inlägget det här ”projektet”. Det här kommer att vara ett av de 18 projekten som inte genomfördes under året. Förhoppningsvis så kommer det vara det enda. Visst är det med sorg i hjärtat som jag släpper det här. Eller kommer försöka släppa det här. Kommer inte att bli enkelt att försöka fokusera på något annat när detta har funnits i mina tankar under så lång tid. Varje dag och mer eller mindre hela tiden. Funnits i tankarna alltså. Hon. Ja, hon kommer nog att för alltid vara den finaste, mest enastående person som jag känner. Så stark men samtidigt så svag och bräcklig. Någon som vill så mycket men som samtidigt är lite vilsen i sin tillvaro. Rolig, underbar och trevlig att hänga med samtidigt som hon kan vara lite tvär och ledsen. Jag älskar att prata med henne samtidigt som jag inte har några problem att vara tyst i hennes sällskap. Hon är helt enkelt i mitt tycke…ja, fantastisk! Har ingen bättre beskrivning. Men det får bli som i James Blunts mycket fina och något utskällda, eller kanske mer sönderspelade, hitlåt från 2005 som väl beskriver hur jag känner för henne. Jag tycker verkligen att hon är helt underbart vacker, vare sig hon fixat till sig eller bara är sig själv en helt vanlig vardag. Låten beskriver samtidigt på ett litet sorgligt sätt att det aldrig kommer bli vi, vilket ledsamt nog kommer stämma. Med tiden kommer jag att komma över det här men för tillfället så har det blivit dags att avsluta detta ”projekt” och gå vidare. Ta nya tag, vidga vyerna och se vars livet för mig. Det har blivit dags att fundera ut vad jag vill och lära mig hur jag frågar efter det. Men för nu så sörjer jag det som kunnat bli till James bräckliga stämma:

You’re beautiful
You’re beautiful
You’re beautiful, it’s true
I saw your face in a crowded place
And I don’t know what to do
’Cause I’ll never be with you


Här hittar ni sammanställningen på de projekt som jag presenterat hittills:
Projekt #1 – LCHF no more GENOMFÖRT!
Projekt #2 – del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6 GENOMFÖRT!
Projekt #3 – del 1, del 2 GENOMFÖRT!
Projekt #4 – del 1, del 2 PAUSAT
Projekt #5 – del 1, del 2, del3 AVSLUTAT!
Projekt #6 – Freeride XC PAUSAT
Projekt #7 – del 1, del 2
Projekt #8 – Pension fund
Projekt #9 – Construction project
Projekt #10
Projekt #11 – No Pain, No Gain
Projekt #12
Projekt #13
Projekt #14
Projekt #15
Projekt #16 – del 1, del 2
Projekt #17
Projekt #18 – A Leap of Faith