Den 6 oktober har det blivit dags för premiären av uppföljaren till en av sci-fi filmens riktiga storheter. Uppföljaren har fått titeln Blade Runner 2049, vilket betyder årtalet som den utspelar sig. Originalet utspelar sig ju i november, 2019 så att vi nu är 30 år senare är ju mycket rimligt. Harrison Ford är tillbaka som Rick Deckard från första filmen och Ryan Gosling spelar en ny Blade Runner vid namn Officer K. För regin står inte Ridley Scott utan Denis Villeneuve, regissören bakom den allt för överhypade Arrival som kom härom året. Scott har istället valt att stå som producent. Vad jag egentligen tycker om det vet jag inte riktigt. Varför jag inte vet skall jag förklara i ett antal punkter nedan:

1) Att Ridley Scott inte regisserar gör mig faktiskt inte så värst mycket. Han är en otroligt ojämn regissör som verkligen tar en på en berg och dalbana gällande kvaliteten på hans filmer. Bland mästerverken så finner vi så klart Alien (1979) men även Black Rain (1989), Gladiator (2000) och The Martian (2015). Sedan så har vi de som är helt klart över medel som Legend (1985), Thelma & Louise (1991), Black Hawk Down (2001) och American Gangster (2007). Resterande filmer på hans meritlista är på sin höjd medelmåttor och en hel del är rejäla bottennapp som till exempel Prometheus (2012). Det skall sägas att jag inte sett nya Alien: Covenant (2017) än så skall inte uttala mig om den.

2) Jag uteslöt Blade Runner (1982) ovan då den är en väldigt speciell film. I mångt och mycket en konstfilm mer än traditionell Hollywood. Idag finns en helt kult av följare som avgudar Blade Runner, dess dystopiska värld och allt man kan tänkas tyda utifrån den milt sagt osammanhängande och svårtolkade historien. Filmen ger väldigt lite bakgrundshistoria till karaktärerna, den hoppar ologiskt i berättandet och personer som aldrig möts vet ändå vad den andre heter. Dessutom vet karaktärerna saker som man aldrig får se i filmen plus att Deckards slutledningsförmåga och hur han hittar vissa av Replikanterna förklaras aldrig riktigt. Den är helt enkelt väldigt rörig. Sedan att det finns minst 8 (!) olika versioner av filmen säger ju sitt till att den har behövt göras om. Så, hurvida det är Scotts regi som är orsaken eller något annat är oklart.

3) Om vi vänder blicken mot Villeneuve så blir det inte mycket bättre i min värld. Prisoners (2013) är en hygglig thriller och Sicario (2015) är en film som är över medel. Hans superhypade Arrival dock var ett rejält sömnpiller. Snyggt filmad och som helhet visuellt väldigt imponerande men i övrigt så var det skräp. Fattar inte alls vad alla ser i den filmen. Något annat har jag inte sett av karln i fråga så det kanske finns mästerverk bland det andra han gjort men lika så väl känner jag att det kan bara vara fiaskon med.

Så, utifrån ovan så känner jag att Blade Runner 2049 kan bli lite hursomhelst. Vad jag tycker om originalet? Well, jag är tudelad. Gillar estetiken, gillar Rutger Hauer, gillar konceptet, gillar den fantastiska musiken av Vangelis och gillar Ford som Deckard, men i övrigt så tycker jag nog att filmen som sådan är ganska medioker. Av alla olika versioner som finns av filmen så fick Villeneuve frågan om vilken man bör se inför releasen av den nya och på det svarade han att han tyckte att man skulle se original bioversionen från 1982 samt den slutgiltiga Final Cut-versionen från 2007. Så sagt och gjort så har jag de senaste dagarna kikat igenom båda dessa versioner. Jag såg den internationella bioversionen av originalet då den är ocensurerad gentemot den amerikanska och jag måste säga att jag gillar den versionen bättre än Final Cut-versionen trots att den har den utskällda berättarrösten av Ford och att den saknar drömsekvensen med enhörningen. Jag gillar faktiskt berättarrösten, den gör filmen mer begriplig och jag tycker filmen blir bättre då det inte finns några tvivelaktigheter gällande om Deckard är Replikant eller inte då enhörningssekvensen inte finns med. Vad jag däremot tycker sämre om i bioversionen är det så kallade Lyckliga Slutet. Där gillar jag Final Cut-versionen bättre som slutar lite abrupt och man själv får föreställa sig vad som händer sedan.

Som ni märker så har jag ett litet ambivalent förhållande till Blade Runner vilket gör mig samtidigt förhoppningsfull och utan några som helst förväntningar på 2049. Vad har du för förväntningar?