Mitt fokus har, som ni som läser denna blogg vet, varit lite annorstädes än hos de valmöjligheter som jag har att göra i mitt kärleksliv. Min egen ”korsväg” har inte varit det som tagit upp mina tankar alls, och gör väl fortfarande inte i någon stor utsträckning i nuläget heller, men life goes on som det heter. Även fast en närstående har lämnat oss så gäller det ju inte att sluta leva själv, tvärtom faktiskt. Gäller att leva i än större utsträckning, göra det man vill och spendera sin tid med dem man trivs med. Vilket ju oavkortat faller tillbaka på målet med denna bloggserie; att staka ut vägen och komma till ett konsensus gällande åt vilket håll jag skall endera springa eller skynda långsamt för att lämna min Crossroad och göra något vettigt med mitt kärleksliv.

Den andra vägen pekar även den mot något spännande. Kanske inte helt supernytt då vi har en historia tillsammans, vi har strulat på en del tidigare. Man kan även här säga att den här vägen leder mot något känt men samtidigt så finns det väldigt många stigar från huvudvägen som leder mot outforskad mark. Vilket ju är det som är kul! Det här är en som jag uppenbarligen finner attraktiv då jag tillbringat tid med henne tidigare, vilket inte är så konstigt då hon i mina ögon är vacker som en nymåne, rolig att tillbringa tid med, för smart för sitt eget bästa, självständig, inte så lite crazy och en person som jag litar väldigt mycket på. Hon har så länge jag känt henne varit den där farliga och lite förbjudna samtidigt som hon varit väldigt lockande och lättillgänglig. Inte lättillgänglig på det sättet att hon varit lättfotad, raka motsatsen faktiskt, utan lättillgänglig som så att vi kommit väldigt bra överens och matchat på ett…ja, lättillgängligt sätt. Det finns hinder hinder längsmed vägen. Ingen tvekan om det. Hade inte det funnits så hade vi redan varit tillsammans. Inget snack om saken. Men hinder är ju till för att övervinnas, eller hur? Frågan är bara om det är det som jag verkligen vill? VERKLIGEN? Jag tycker extremt mycket om henne och skulle göra allt hon bad mig om men samtidigt så är det nu det är dags att bestämma sig för hur JAG vill ha det. Vad JAG vill göra. Är dags att göra som Sandra Bullock säger i Forces of Nature; ”Glöm det här med tur, okej? Glöm allt gällande lojalitet, att vara snäll, att vara artig, OK?. För det här är resten av ditt liv och och eventuellt någon annans. Så var bara ärlig”. Så, vad vill jag? Helt ärligt. Är det här vägen jag vill vandra? Är det här hon jag har väntat på?

Tidigare kapitel i denna bloggserie hittar ni här:
Prologue: Whole Lotta Love
Chapter 1: Wanna Be Startin’ Somethin’