De senaste dagarna har inte direkt varit någon höjdare utan som titeln lyder så har jag varit relativt isolerad från omvärlden. Började med att jag åkte på värsta influensan som däckade mig totalt på Annandagen. Sov konstant i 1,5 dygn. I kid you not. Otrevlig upplevelse som dessvärre gjorde att jag blev tvungen att skippa skoterkörning i fjällen trots att det kommit sjukt mycket nysnö. Inte kul att behöva missa men när orken tryter så tryter ju orken, eller nått sånt. Hur som, när jag sedan repat på mig så pass mycket styrka att jag letar mig hem till min ena gudson och tillika systerson för att fira hans födelsedag så hamnar man mitt uppe i ett utbrott av kräksjuka där först min systers karl kräks och sedan den äldste sonen. Illa är bara förnamnet! Så idag har jag isolerat mig själv igen för att se om även jag kommer åka på det hela. Planen var ju att dra till Lofsdalen imorgon för att fira in det nya året och åka lite skidor men det får vänta. Om möjligt och jag inte åkt på någon magbacill så åker jag nedåt landet på morgonen på nyårsaftonen. Har verkligen blivit en jul i sjukans tecken det här, vilket det brukar kunna bli när man varvar ned, tar det lugnt och skall försöka bara vara passiv. Men, men, så är det ju ibland…

Inget ont som inte har något gott med sig i alla fall. Under min isolering från omvärlden så har jag tagit tillfället i akt att se ikapp lite serier och filmer jag velat kika på och måste säga att jag hittat en ny favorit. Netflix har verkligen steppat upp sin egna produktionsnivå på sistone och levererat några riktigt fina serier och filmer. I år har de släppt flertalet ypperliga produktioner där Punisher, Defenders och Stranger Things säsong 2 står ut bland serierna. De är dock inte det bästa som de släppt. Inte ens i närheten faktiskt, även om Stranger Things är riktigt, riktigt bra. Har ju tidigare skrivit om hur mycket jag gillade deras Mindhunter och det har inte ändrats med tiden. En helt suverän serie som jag verkligen rekommenderar alla att se. HUR bra som helst! Men inte bäst. Faktiskt. Nä, har nu hittat en som är ett strå vassare. Kanske inte produktionsmässigt, för där är Mindhunter outstanding, men rent handlingsmässigt och skådespelarmässigt. Det här är nog Netflix (och för den delen Discoverys som samproducerar) finaste stund såhär långt. Vilken serie jag pratar om? Jo, pratar om Manhunt: Unabomber. En helt fantastisk serie som bygger på jakten på en av de värsta, och smartaste, seriemördarna genom tiderna i USA. Kan inget annat än rekommendera serien där en annars så tråkig och träig Sam Worthington faktiskt är riktigt bra i huvudrollen. Det till trots så blir han dock helt avklädd av Paul Bettanys fenomenala rolltolkning. Fenomenala! Ger serien min absolut starkaste rekommendation och den är som sagt i mitt tycke Netflix bästa såhär långt…