Vi har väl alla varit där antar jag. Beundrat någon vi tyckt om på håll. På tryggt avstånd. Endera för att vi varit för blyg för att gå fram och bara säga hej eller för den delen varit rädd för att den vi beundrat inte skulle ge det gensvar vi önskat. Inte skulle tycka om en själv lika mycket som man tyckte om den personen. Men ack så mycket man missat bara för att man agerat på det viset. För att man inte haft modet att bara berätta hur man känner. För egentligen, vad hade man att förlora? Eller för den delen ifall det är något som pågår i nutid, vad har man att förlora? Absolut ingenting! Man har ju inget i nuläget heller, annat än den blyga beundran på håll då, vilket man även kommer att ha efteråt. Så varför är det ibland så svårt att komma över den där blyghetströskeln?

Tror jag citerat en replik från filmen ”We Bought A Zoo” förut. Vilket förresten är en helt underbar och underskattad film och som rekommenderas varmt och helhjärtat ifall du inte sett den. En riktig feelgood film med en strålande rollsättning. Citatet i fråga, som jag verkligen gillar och som jag även har inramat på väggen framför sängen i lägenheten i Hoting bara för att det skall inspirera och ge det där extra modet som ibland kan behövas, är följande;

”You know, sometimes all you need is twenty seconds of insane courage. Just literally twenty seconds of just embarrassing bravery. And I promise you, something great will come of it.”

Skall inte säga att jag lever strikt efter citatet men det inspirerar mig verkligen numera. Efter den tråkiga händelsen för ett år sedan, som jag skrivit om i omgångar här i bloggen, så har jag lovat mig själv att jag inte skall hålla inne med saker som jag känner och inte heller skjuta upp saker jag vill göra. Livsmottot har ju sedan en tid tillbaka varit att det här är tidpunkten att göra saker man vill göra (A Time For Action) och leva det liv man vill leva (Live and Let Live). Vilket jag verkligen försökt sett till att göra gällande i stort sett alla områden. Givetvis finns det vissa saker jag fortfarande vill göra som är ogjorda men de kommer då tid och resurser finns. De finns med i planeringen. Jag lovar. Dock finns det en sak som jag hade kunnat se till att det hänt under den gångna tiden. EN sak som jag både velat men samtidigt också skyggat undan för både på grund av en viss rädsla för utgången men samtidigt också kanske för att jag i grund och botten ÄR lite blyg, hur otroligt det än låter. Det har funnits tillfällen under det gångna året att göra det jag vill, men jag har undvikit det. Har inte riktigt haft de där 20 sekunderna av mod som behövs. Dock så är det dags to man up, som det så fint heter på engelska, eller ta mod till mig. Få det överstökat. Helt enkelt sluta vara så blyg…

”Obsessed by you, your looks, well, anyway ”I would any day die for you”,
I write on paper & erased away”

”I see your beautiful smile and I would like to run away from
Reflections of me in your eyes, oh please”

”You touch me in many, many ways”


Tidigare kapitel i denna bloggserie hittar ni här:
Prologue: Whole Lotta Love
Chapter 1: Wanna Be Startin’ Somethin’
Chapter 2: Waiting For A Girl Like You
Chapter 3: Writings on the Wall
Chapter 4: Perfect Strangers
Chapter 5: Love Me Again
Chapter 6: Love to Love
Chapter 7: Still Loving You
Chapter 8: True Colors
Chapter 9: The Most Beautiful Girl in the World
Chapter 10: What Kind of Love
Chapter 11: Simple Man
Chapter 12: Roads Untraveled
Chapter 13: Shy
Epilogue: ???